Daniel Sturesson

Dags för Hägglund att ryta till

2011-08-07T20:27:00.003+02:00

Att man inom ett parti kan ha olika åsikter är så klart helt normalt och i sin ordning, men man måste också kunna ha den respekten att man visar förståelse för varandra oavsett. Det sätt som Tuve Skånberg i tidningen Dagen yttrar sig om Caroline Szyber, Erik Slottner och Magnus Kolsjö är långt över gränsen för vad som är acceptabelt och jag kan inte tycka annat än att det är dags för Hägglund att ryta till och markera att det inte är ok.

Jag är en av många kristdemokrater som kände en extra stor stolthet över att vara partikamrat med Szyber, Slottner och Kolsjö när deras engagemang för HBT-frågor uppmärksammades med regnbågspriset. Jag hade själv hoppats finnas med dem i tältet på Pride någon dag men hade svårt att få tiden att gå ihop det här året och blev kvar i Skåne istället. Man kan tycka mycket om RFSL, precis som man kan ha åsikter om alla intresseorganisationer, jag håller själv inte med om ett antal frågor de driver men håller med dem i de frågor som de uppmärksammade Szyber mfl. för, nämligen avskaffande av steriliseringstvång vid könsbyte och att tillåta samkönade adoptioner. Nu är det frågor som Kristdemokraterna inte håller med om ännu men det är ju helt i sin ordning att försöka påverka det egna partiet i den riktning man finner stämmer bäst med partiets ideologi och människosyn vilket är precis vad de har gjort.

När Skånberg säger att dessa tre engagerade kristdemokrater, varav en är hans kollega i riksdagen och en annan vice borgarråd i Stockholm, skulle vara "RFSL:s aktivister inom sitt parti, mot partiets program" snarare än företrädare för Kristdemokraterna så går han långt över gränsen för vad som kan vara ett acceptabelt vis att uttrycka sig i media om sina partikamrater. Men så länge han står oemotsagd från partiets ledning så framstår det onekligen som att det är ett ok sätt att agera på. Jag hoppas att Göran Hägglund ryter ifrån ordentligt och säger att det inte är så man behandlar varandra inom vårt parti.

Bredden behövs - åt mer än ett håll

2010-12-14T08:54:00.002+01:00

Ett frekvent diskuterat ämne i Kristdemokraterna på senare tid är partiets inriktning och framtid. Det finns de som menar att vi bör ta ett utrymme till höger om moderaterna för att på så sätt kunna ta en del av de så kallade gammalmoderata väljarna. Och de finns också de som istället vill se en tydligare och moderniserad mittenpolitik med fokus på så kallat mjuka frågor.

Själv tror jag att båda riktningar skulle kunna ge röster men känner att det vi behöver göra är att ha en mer värdeorienterad framtoning och bli partiet som vågar tala om visioner och idéer när alla andra är fast i kronor och ören. Jag tror också att det inte är ett helt korrekt sätt att nå väljare att först försöka se var det finns ett ledigt utrymme och sedan hastigt flytta sig dit. På längre sikt är det bättre att renodla det man redan har och bli bättre och tydligare i att definiera vad det är.

Men för att komma till det som jag avsåg att kommentera från början. Jag har flera vänner i Kristdemokraterna som har en lite annan syn på våra viktiga vägval än jag, men i respektfull dialog så brukar vi kunna komma fram till rätt så mycket som vi är eniga om och bygga vidare därifrån. Vi har ju i grund och botten i stort sett samma värderingar.

Och det är så vi behöver jobba i vårt parti, precis som i alla andra partiet, en för smal debatt och åsiktsflora gynnar ingen. Bredden är viktig, men det är också viktigt att bredden får sträcka ut sig åt mer än ett håll. Det är därför som jag blir lite konfunderad när jag läser hur min partikollega Erik Sjöstedt skriver om hur vi behöver bredden i partiet – där håller vi med varandra förvisso - men samtidigt någon dag tidigare efterlyser något slags strid där han pekar ut en person som han grovt misstolkar och menar att partiledaren borde ta något slags kamp med personen.

Jag frågar mig då hur det egentligen skulle vara med bredden i partiet – är breddning bara tillåten åt ett håll eller hur är tanken? Jag håller inte med Erik Sjöstedt om allt men jag tycker det är positivt att han finns med i partiet och att han tillför intressanta perspektiv till debatten. Men om man påstår att bredden är viktig för partiet så bör det ju gälla för något fler än de grupperingar man själv är en del av.

Kritiken mot Hägglund en enda röra

2010-11-24T13:40:00.003+01:00

Det är inte lätt att vara partiledare, speciellt inte efter ett val där ens parti fått ett sämre resultat än medlemmarna hoppats. Jag har egentligen inte tid att skriva så mycket nu men vill ändå dela med mig av mina tankar kring den kritik som riktas mot Göran Hägglund nu. För att vara lite tydlig har jag försökt strukturera upp mina tankar under några rubriker, trevlig läsning.

Kritiken djupt motsägelsefull

Först och främst skall sägas att kritiken mot Hägglund är djupt motsägelsefull. Ett exempel på detta är hur många lyfter fram valresultatet som anledningen till att de lyfter kritiken nu och säger att en anledning till att det inte gick bättre i september är att Göran inte stått upp tillräckligt tydligt för partiets frågor. För att exemplifiera detta lyfter de fram något som Göran sade efter valet, nämligen uttalandet om vårdnadsbidraget. Åter andra som Ebba Busch kritiserar att Hägglund inte pekar ut en riktning, samtidigt som hon är lika kritisk mot att han inte lyssnar in vad partiet tycker.

Ett ytterliggare exempel i frågan som hade varit lite roligt, om det inte var för att frågan är så allvarlig, är att flera av de riksdagsledamöter som säger att de inte har fullt förtroende för Hägglund gör detta grundat på att de menar att han inte lyssnar in partimedlemmarna. Men samtidigt är det så att deras ifrågasättande av Hägglund i en del fall går på tvärs med vad de egna partidistrikten tycker. Så de kräver att han skall lyssna på medlemmarna men struntar själva i att lyssna på de egna distrikten innan de kritiserar honom.

Våga släppa oppositionsmentaliteten

Jag tror att vi kristdemokrater behöver göra flera saker, men inte minst så tror jag att vi behöver våga släppa vår oppositionsmentalitet. Kristdemokraterna har fått igenom flera stora reformer och starkt påverkat många andra. I vissa frågor - som skattesänkningar för pensionärerna och synen på anhöriginvandring - har vi först stått själva men fått med oss hela alliansen. Sammantaget är vårt track record efter fyra år som minsta regeringsparti rätt imponerande. Men vi tenderar alldeles för ofta att istället hänga upp oss på att varje del av de reformer vi fått igenom inte blivit exakt som vi ville.

I många medlemmars sinnevärld blir till och med de största segrar en förlust, vilket påverkar vårt självförtroende när vi möter väljarna. En viktig orsak till detta tror jag är att vi som parti inte har så stark regeringsvana. Att regera betyder att man verkligen får påverka men att man samtidigt måste kompromissa och kompromissandet har många av oss svårt att acceptera. Det kan ibland kännas frestande att få vara en högljudd opposition som alltid kan säga precis vad den tycker. Men samtidigt är det bättre att påverka i realiteten än att stå för sin åsikt utan att den gör någon skillnad. För att i nästa valrörelse gå ut och vara stolta över allt vi faktiskt åstadkommit tror jag att ett viktigt steg är att släppa oppositionsmentaliteten och förstå att vi gjort och gör skillnad.

Vi behöver verklig förnyelse

En annan sak vi behöver göra som jag ser det är att ta tag i och förnya vår politik så att vi gör den mer relevant för människor. Ett led i detta är att modernisera och utveckla vår familjepolitik så att den känns attraktiv och anpassad till människors verkliga vardag. Då duger det inte att för andra valet i rad komma dragande med vårdnadsbidraget som vår främsta idé på området och här har Hägglund verkligen slagit huvudet på spiken. Tro nu inte att jag är emot vårdnadsbidraget (det är för övrigt inte Hägglund heller oavsett vad tidningar skriver och kritiker säger), för jag tycker att det är en viktig rättvisereform, men vi måste samtidigt inse att de som verkligen kan och vill utnyttja just den modellen är ganska få. Vi behöver visa att vi har en familjepolitik som hjälper de allra flesta familjer.

Det Kristdemokraterna behöver nu är verklig förnyelse. Men det som Hägglunds kritiker i de flesta fall förespråkar är egentligen motsatsen, de vill inte ändra på politiken - i sådant fall i motsatt riktning mot vad som skulle attrahera väljare - de vill istället byta ledarskap och tror att det löser problemen.

Gör inte som (S)

Men det krävs ingen Einstein för att förstå att partiledaren inte är problemet. I undersökning efter undersökning har det visat sig att Hägglund är populärare än Kristdemokraterna. Att då tro att det är han som hindrar partiet från att lyfta är närmast absurt. Flera av de nya väljare vi haft i de två senaste valen som jag talat med har lyft fram hur de till mångt och mycket röstat på KD på grund av Hägglund - inte trots honom - och jag tror att det ligger mycket i det.

Den största risken nu som jag ser det är att man gör som (S) 2007 och tror att det är partiledaren som är hela nyckeln till framgång när det verkliga problemet är att politiken inte hängt med i tiden. Om vi byter partiledare och tror att det har rättat till våra problem så är jag rädd att vår framtid inte är så ljus. Dels förlorar vi ett populärt och omtyckt ansikte utåt och dels så missar vi att göra den verkliga hemläxan som väljarna gett oss - nämligen att producera och presentera en politik som de förstår och som är till för dem.

Vägen framåt

Som jag ser det är vägen framåt för Kristdemokraterna tydlig. Gå tillbaka till människosynen och ta den som grund för att formulera en relevant politik med dagens verklighet, problem och utmaningar i fokus. Sätt samtidigt fokus på hur vi bättre skall nå ut med vad vi vill. I min värld finns det ingen som är bättre lämpad att leda det arbetet än Göran Hägglund.

Läs mer: SVD, SVD 2, SVD 3, Dagen, Dagen 2,

Om generositet på nätet

2010-10-26T11:06:00.003+02:00

Jag gillar generositet på nätet. Därför har jag gjort så att det är lätt att kommentera och länka till min blogg. Jag tycker att alla skall få säga vad de tycker och tar bara bort kommentarer som är grova personpåhopp eller brottsliga.

Men jag tycker också att man skall vara hederlig på nätet såtillvida att man länkar till sånt som är relevant. Nu finns det en del personer som gillar att använda andras bloggar för att få fler läsare till den egna bloggen. Det är helt ok som jag ser det förutsatt att man då deltar i den diskussion som förs. Men att länka till alla mina inlägg till egna blogginlägg som inte har något med det som avhandlas på min blogg att göra är väl milt uttryckt rätt onödigt.

Jag tar därför konsekvent bort länkar som inte är relevanta, för min blogg skall inte hijackas av tokar som vill ha läsare. Så vill du synas i länk på min blogg är du jättevälkommen, även om jag inte håller med dig, men håll dig till ämnet eller låt bli att länka är du snäll.

Vilken te-fest har PM gått på?

2010-10-23T14:56:00.003+02:00

Roland Poirer Martinsson skriver i SVD om USAs ekonomiska besvär och menar att den gryende Tea Party-rörelsen kan sitta inne med några av lösningarna på problemen. Men man kan ju fråga sig vilken tefest PM har besökt för det han efterlyser står i stark kontrast mot vad Tea Party-kandidaterna verkligen står för.

Visst är det så att det behöver tas krafttag för att få rätt på USAs ekonomi, underskottet är enormt och den ekonomiska utvecklingen verkar inte vilja ta fart heller. Att sedan kalla Obamas stimulanspaket för "slarvigt" som PM gör i artikeln är rätt ohederligt då granskningar visat att andelen pengarna som inte använts rätt är oerhört mycket mindre än vad alla experter väntade sig (oberoende experter trodde i förväg på 5-7% bortfall medan andelen som utreds för felaktigheter istället blivit enbart 0,2%. Läs mer här.).

Hur ser då ledande Tea Party-kandidaters planer för att spara pengar ut egentligen? Jo, de är minst sagt tunna och ogenomtänkta. Joe Miller som med hjälp av Sarah Palin lyckades vinna primärvalet till Senaten för Alaskas republikaner vill spara pengar genom att avskaffa minimilönerna (som idag ligger på 7,25 $ i timmen) och låta arbetsgivare betala ännu mindre om de vill. Miller vill även göra de största besparingarna på de allra fattigaste i USA medan han vill behålla och utöka skatteavdrag för dem som tjänar mycket (för individer som tjänar mer än 170 000 dollar per år). Det är både oempatiskt och dålig ekonomi då skattestimulanser är effektivare om de riktas mot låginkomsttagare som spenderar en större andel av sin lön (läs mer om Bush´s skattelättnader som republikanerna vill förlänga här).

Sedan har vi ju Sharron Angle som vill avskaffa socialbidragen helt, och som tycker att det statliga stödet till orkanen Katrina´s offer var fel (ett stöd som röstades igenom med 100% av rösterna i både Senaten och Kongressen). Utöver att hon är cynisk gällande ekonomin så är hon rakt ut sagt galen i övrigt också. Hon har försökt stoppa ett fotbollslag från att spela i svart för att det är en "ond färg"och hon har påstått att muslimsk lag tagit över i en del städer i USA, i en av dem bor det knappt muslimer överhuvudtaget dessutom.

Och när vi är inne på galningar så passar det väl att nämna Christine O´Donnell, kvinnan som i stort sett aldrig haft ett riktigt jobb och som använt kampanjpengar för att betala hyran på sitt hus. Hon har på sin hemsida exakt ingenting om hur hon vill rädda ekonomin och i offentliga uttalanden har hon begränsat sig till att säga saker som att hennes motståndare vill höja skatten med triljoner dollar utan att komma med något konkret om varifrån hon får de siffrorna. Att hon sedan säger galna saker som att hon studerat på Oxford University när hon i verkligheten tagit en sommarkurs i Oxford som arrangerades av en amerikansk motsvarighet till EF är ju bara grädde på moset.

Och då har jag inte ens nämnt Rand Paul (som bland annat kritiserat Civil Rights Act - lagstiftningen som stoppade särbehandlingen av färgade i USA). Nej det USA behöver är det som Bill Clinton och Al Gore drev igenom på 90-talet: Genomtänkta besparingar i offentlig sektor och stopp för ineffektiva skattesänkningar för landets rikaste. Obama har mycket att leva upp till på det ekonomiska området men han har en klart bättre idé om vad som kan göras än republikanerna, och Tea Party-kandidaterna, ja de finns inte ens på kartan.

------------------------------

Uppdatering: Och helt plötsligt skrivs det om Tea Party-rörelsen överallt i svensk media: Läs mer här: SVD, DN

Let Obama be Obama

2010-10-02T11:17:00.004+02:00

USA är ett land med många politiska inriktningar. Det är inte ovanligt att politiker får kritik från både höger och vänster, och systemet med mindre partistyrda politiker än i Europa gör att det kan bli svårt att få igenom sin politiska agenda även om landets President brukar sägas vara världens mäktigaste person.

Obama har hamnat i en svår sits nu. Ingen verkar vara så särdeles nöjd med hans insats. Det finns något närmast komiskt i hur det samtidigt finns både dem som tycker att han är en kommunist och dem som anklagar honom för att vara alldeles för högerorienterad och inte tillräckligt progressiv.

Det kan ju i och för sig vara ett tecken på att han faktiskt befinner sig någonstans i mitten av den amerikanska politiska skalan och på så vis ligger rätt nära den genomsnittlige amerikanen.

Men det är knappast en tillgång att inte riktigt vara älskad av någon. Det visar inte minst det "enthusiasm gap" som finns mellan demokrater och republikaner just nu, där det är lättare att både skapa engagemang och dra in pengar för republikanerna.

Som President och därmed den reella ledaren för demokraterna i USA måste Obama göra något ordentligt för att vända på skutan. Lösningen är kanske enklare än man skulle kunna tro. Det finns nämligen få, om något, exempel på att en President inte blivit omvald för att han varit för extrem politiskt sett. Det finns dock flera exempel på Presidenter som tappat folkets förtroende för att de varit otydliga. Det kanske mest uppenbara exemplet är Jimmy Carter, en på många sätt sympatisk och duktig politiker som inte gav upphov till några skandaler och var en privatmoralisk idealtyp i en amerikansk kontext. Men Carter var otydlig, han stod inte riktigt upp för det han tyckte och upplevdes av väljarna som alltför tvehågsen och, i ordets negativa bemärkelse; snäll.

Samtidigt som Obama har fått igenom en enorm mängd politiska reformer framstår han alldeles för ofta som att han inte riktigt vet vad han vill. När debattens vågor gick höga kring bygget av en moské på Manhattan, gick Obama först ut tydligt och sade att religionsfriheten var en av de saker som gjort USA till det land det är. Men bara dagar senare var han ute igen och backade från sitt uttalande. Det är som att han inte riktigt vågar vara den han är. Som att det är viktigare att inte stöta sig än att stå upp för det som är rätt. Saltet har förlorat sin sälta, om man skall låna en liknelse från bibeln. Och är det något amerikanska väljare ogillar så är det salt utan sälta.

Lösningen kan Obama hitta genom att plocka fram ett gammalt avsnitt av TV-serien Vita huset. President Bartlet brottas med liknande problem, och blir ställd mot väggen av sin stabschef som anklagar honom för att inte våga vara sig själv. Lösningen sammanfattar han med att på ett blädderblock skriva administrationens nya strategi till "Let Bartlet be Bartlet."

När Obamas stabschef Rahm Emanuel nu ersätts av Pete Rouse så kan man bara hoppas att det första Rouse gör är att ta fram ett blädderblock och skriva ner lösningen på Presidentens problem:

Let Obama be Obama.

Därför behövs tidig undervisning i Engelska

2010-08-27T16:39:00.003+02:00

Idag skriver Skånskan om mitt förslag om att införa undervisning i Engelska från år 1 i Höörs kommunala grundskolor. Att börja språkundervisningen underlättar enormt för inlärningen, det är därför viktigt att vi ger Höörs barn och unga de bästa förutsättningarna för att få goda språkkunskaper.

Världen blir allt mer globaliserad och väldigt många av dem som idag går i grundskolan i Höör kommer att spendera stora delar av studietid och yrkesliv i andra länder. Att ha en god förståelse av engelska är en grundförutsättning för att klara sig på en internationell arbetsmarknad, vi som politiker bör därför göra vad vi kan för att barnen i vår kommun skall kunna tala och skriva engelska så bra som möjligt när de växer upp.

Dessutom är en grundläggande förståelse för engelska en hjälp och ett skydd för alla barn som är ute på nätet (vilket de allra flesta är), det kan göra att de lättare förstår att de bör undvika vissa sajter eller förstå när något kostar pengar osv. Föräldraansvaret är förstås det viktigaste för att barn inte skall råka illa ut på nätet, men att kunna lite engelska skadar inte precis, tvärtom.

Om du vill veta lite mer om vad jag vill göra i Höör så får du gärna klicka här.

Jag gillar´t!

2010-08-10T14:32:00.004+02:00

Kristdemokraterna har lanserat valaffischer. Och resultatet är inte alls illa, snarare både snyggt, kul och kaxigt. Och med ett tydligt budskap om att vi behöver ett mänskligare Sverige. Se några affischer nedan och kolla gärna in allihop här.

Vote for Basil!

2010-08-09T14:43:00.003+02:00

USA är ett roligt land, inte minst valreglerna är lika komplicerade som de är konstiga och ibland rentav komiska. Effekterna av detta kan republikanerna i Tennessee snart få erfara. I denna delstat har de nämligen valt att ha primärval där alla får rösta - även de som sympatiserar med andra partier. Detta har gjort att det när nu en mycket udda kandidat kastat sig in i valrörelsen så kan han bli vald för att demokrater röstar på honom för att få en lätt motståndare. Sen har vi ju också Stephen Colbert som försöker få folk att rösta på honom mest för att det är kul.

Så ta en titt på klippet nedan, det är inte omöjligt att killen ni ser blir republikanernas kandidat i årets guvernörsval.

The Colbert Report

Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c

Republican Gubernatorial Primary Battle Watch '010 - Tennessee

www.colbertnation.com

Colbert Report Full Episodes

2010 Election

Fox News

Inte utan att man blir stolt

2010-08-09T12:08:00.003+02:00

Det är inte utan att man känner ett rätt stort mått av stolthet över sitt parti när vi presenterar sådana här förslag. Jag tycker att arbetslinjen är rätt men tycker samtidigt att det ofta blir alltför mycket ekonomi i talet om arbetslinjen, det viktiga sociala nätverk som ett arbete ger och den känsla av att vara behövd som det medför glöms ofta bort.

Därför gläder det så klart när vårt parti presenterar ett seriöst förslag för att hjälpa människor med funktionsnedsättningar in på arbetsmarknaden. Något som föregående regering misslyckades kapitalt med, då man istället förtidspensionerade 140 personer om dagen. Ett både bra och viktigt förslag, ja det är inte utan att man blir lite extra stolt som sagt.

Jag blir så trött!

2010-08-04T09:21:00.002+02:00

I förrgår kväll bloggade jag lite kort om hoten som mina vänner utsattes för i Lund när de var ute och kampanjade. Och som ett brev på posten kommer kommentarerna som är så otroligt typiska:

"Du är inte trovärdig för du har inte kritiserat hoten mot SD"

Samma kommentar får varenda person som skriver något i stil med det jag skrev.

Min fråga är dock: Varför är det just attackerna mot SD som man måste ha kritiserat för att vara trovärdig? Hur blev det något slags litmus-test för att få uttala sig?

Mig veterligen så har några av de senaste årens mest allvarliga hot varit riktade mot Nyamko Sabuni och Tobias Billström - borde jag inte ha uppmärksammat de hoten här på bloggen också för att vara trovärdig?

Ganska nyligen var Mona Sahlin tvungen att ha polisbeskydd efter hot. De hoten borde jag väl rimligen också ha tagit avstånd från offentligt, åtminstone om vi skall följa samma logik.

För att förenkla det hela så vore det kanske bäst att någon slags auktoritet sammanställde en lista med titeln: Hot som du måste ha kritiserat för att få kritisera hot

Eller så kan vi bara konstatera att bara för att man inte på sin blogg har tagit avstånd från något så betyder det inte att man samtycker till det. Och att hot mot politiker är precis lika allvarligt oavsett vem som utsätts för dem.

Oacceptabelt!

2010-08-02T21:25:00.003+02:00

Min kollega och hans vänner har idag blivit utsatta för hot och trakasserier av ett gäng svartklädda vänstersympatisörer. Man kan fråga sig vad sjutton de är ute efter, demokrati vill de tydligen inte ha.

Dessutom blir jag väldigt arg över när någon ställer sig och kallar människor för böghatare, när det är fasligt långt från sanningen.

Vem ger dem rätten att kalla en annan människa, som de inte vet något om och inte känner, för hatare? Vem ger dem rätten att beskylla vitt främmande människor för något så grovt? Nej, det är helt oacceptabelt och mycket, mycket allvarligt.

Hetslagstiftningen behövs

2010-07-30T12:35:00.002+02:00

Min partikollega Annelie Enochsson har varit ute på blogg och i media och kritiserat Pride och även gett sig på hetslagstiftningen i några illa genomtänkta utfall. Till råga på allt har hon dessutom missuppfattat lagstiftningen hon kritiserar.

Lagen om hets mot folkgrupp finns till för att skapa ett skydd mot att människor utsätts för hot eller hets på grund av grupptillhörighet. På sätt och vis är namnet "hets mot folkgrupp" missvisande då det inte enbart handlar om etniska folkgrupper utan även en del andra grupperingar.

Det finns en del fördomar om lagstiftningen som ibland sprids från olika håll. En av dem är just den som Annelie tar upp; att den skulle omfatta homosexuella men inte heterosexuella. Men så är nu inte fallet. Hetslagstiftningen omfattar hets mot en grupp människor på grund av sexuell läggning, vilken läggning som avses specificeras inte utan den gäller lika mycket för mig som är straight som för dem som inte är det.

En anledning till att alla inte känner till att så är fallet är väl just att hets mot heterosexuella inte precis är så vanligt förekommande (vilket så klart är positivt). Hets mot homo- och bisexuella förekommer dock tyvärr. Vi behöver en hetslagstiftning som omfattar även sexuell läggning, då det finns människor och grupperingar som på ett tydligt sätt inriktar sitt hat mot just människor med viss sexuell läggning. Och det är också lyckligtvis precis vad Kristdemokraterna tycker.

Hoppas att vi slipper sånt här

2010-06-30T18:32:00.003+02:00

En moderat kommunpolitiker (om det nu stämmer) ligger bakom ett mail med text om diverse saker som Mona Sahlin har gjort eller låtit bli att göra. Sanningshalten i det som påstås kan jag omöjligt bedöma men oavsett så är det både olämpligt och onödigt.

Fast samtidigt som Ibrahim Baylan beklagar sig i media om att det är en del av en stor borgerlig konspiration mot Mona (jag är själv borgerlig och ansvarig för KDs valkampanj i Skåne och kan intyga att om någon sådan finns så är det inget jag hört talas om) så glömmer han bort att sossarna har stått för ett gäng liknande knep genom åren.

Thomas Östros har till exempel vid mer än ett tillfälle försökt koppla ihop Kristdemokraterna med den amerikanska kristna högern, vilket är helt grundlöst och ett rätt osjysst sätt att bedriva politik på.

I förra valrörelsen satt en sosse och mailade utan tillstånd till alla gymnasieelever i Helsingborg och skrev att de inte skulle ha råd med bil eller moppe om alliansen vann valet.

Det finns en lång rad exempel på övertramp i valrörelser och jag hoppas att vi så långt det går slipper dem i år, men ett första steg mot det är nog att alla partier ser om sitt eget hus först innan de börjar anklaga sina motståndare för organiserade förtalskampanjer.

Kan vi vara lite konsekventa, tack?

2010-06-02T21:29:00.002+02:00

Det diskuteras flitigt inom svenska fotbollsförbundet att be att få U21-matchen mot Israel flyttad pga. Israels agerande mot Ship to Gaza. Det finns även de som tycker att en bojkott vore på sin plats. Men är det egentligen idrottens uppgift att ta politisk ställning och när skall det i så fall göras?

Jag kan instämma i den kritik som Catherine Ashton, Carl Bildt och många andra framfört mot Israel och tycker att blockaden av Gaza borde upphöra omedelbart. Men det måste ändå sägas att det är rätt inkonsekvent att diskutera en bojkott av matchen mot Israel samtidigt som vårt A-landslag spelar mot Europas sista diktatur Vitryssland utan att någon säger ett dugg om det.

Antingen tycker vi att det är idrottens uppgift att markera mot länder vars politiska ledning agerar på ett oacceptabelt vis men då finns det ett antal till länder före Israel som bör bojkottas. Eller så anser vi att det sportsliga utbyte istället främjar förståelse mellan länder och kulturer och ger sjutton i att bojkotta matcher mot både Israel och Vitryssland. Vilket som borde förordas kan man ju givetvis ha olika åsikter om men jag skulle tycka att det vore positivt om vi åtminstone var lite konsekventa.

Vad gäller matchen mot Vitryssland så får jag nog säga att Sverige stod för en godkänd insats men att det syntes att många ordinarie saknades och att vi brände väl många lägen. Samtidigt som jag tycker att många av de mindre landslags-rutinerade spelarna, inte minst Lantz, gjorde en helt ok insats.

En lögn blir inte sann för att den upprepas

2010-06-02T17:46:00.002+02:00

Det är fasligt intressant att se hur invandringskritiska personer är så otroligt ettriga i att kommentera på nätet. Och ofta upprepar de felaktiga påståenden som de inte har någon som helst grund för.

Se till exempel kommentarerna på denna artikel. Och likadant blir det varenda gång jag bloggar om migrationsfrågor. Jag tror inte att alltför många människor tar kommentarerna på så stort allvar men det är ändå intressant att observera hur människor tydligen tycker att man kan påstå vad som helst utan någon grund för det. Ta till exempel denna kommentar:

"Huvudanledningen till att Billström kortat handläggningstiderna är naturligtvis att allt fler släpps in på allt lösare grunder."

Men vad är då fakta i fallet? Jo att andelen asylsökande som beviljas uppehållstillstånd under de senaste åren har minskat rätt drastiskt (från 46% 2005 och 47% 2007 till 27% 2009. Skälen till minskningen är många men till rätt stor del beror det på en förbättrad säkerhetssituation i exvis. Irak), och att alltså bara drygt en fjärdedel av dem som söker asyl får den beviljad. Något godtyckligt massgodkännande existerar alltså inte. Trots det kan man läsa dylika kommentarer överallt på nätet. Jag tycker att vi politiker behöver bli ännu aktivare i att bemöta sånt dravel med fakta och fastslå att en lögn inte blir sann bara för att den upprepas.

Om du vill ha en bra sammanställning av fakta på området så rekommenderar jag starkt Kristdemokraternas rapport om migration och integration som du hittar här.

Och numera bloggar jag även från mobilen

2010-05-31T21:56:00.001+02:00

Har hittat en app som förhoppningsvis skall fungera så att jag framöver kan blogga från mobilen också. Utifall att detta inlägg går att läsa så skall nog kunna blogga oftare framöver, den som lever får se.

SD´s bortglömda kovändning

2010-05-31T16:34:00.004+02:00

Det fanns en tid, för inte så länge sedan, då Sverigedemokraterna fortfarande verkade anse att vi hade ett visst ansvar för andra människor. De ville tills relativt nyligen ha ett ökat bistånd för att man skulle hjälpa människor i deras egna länder istället för att ta emot flyktingar.

Det var förvisso en rätt naiv syn på saker och ting då det inte riktigt går att hindra alla konflikter med bistånd, men som sagt det antydde ändå att man ansåg att vi har något ansvar för andra människor även i geografiskt avlägsna delar av världen. Men för ett tag sedan gjorde partiet en kovändning som ett mindre toppstyrt parti skulle ha haft väldigt svårt att få igenom ens med successiva förändringar.

Nu när partiet lägger fram sin skuggbudget vill de istället slakta biståndsbudgeten genom att kapa den med drygt 20% rakt av. Några reflektioner kring hur det drabbar dem som idag mottar bistånd verkar inte finnas. Ansvaret för andra är inte så viktigt längre.

En annan sak som är intressant är att de vill minska asyl- och anhöriginvandring med 90% vilket i praktiken skulle innebära att Sverige får en negativ befolkningsutveckling, då vi är ett land med en stor utvandring och dessutom har en låg nativitet. Så i ett läge där Sverige redan har den situationen att vi om 5 år kommer ha fler som går i pension än som kommer in på arbetsmarknaden vill SD införa lagstiftning som ytterliggare minskar arbetskraftens storlek. Det är samhällsekonomiskt oansvarigt och kommer innebära behov av höjd pensionsålder och höjda skatter i förlängningen. Varken klokt eller medmänskligt för att sammanfatta.

Uppdatering: Dessutom sågas SDs beräkningar av expertisen i dagens DN. Det finns tex. i stort sett ingen bortträngning från arbetsmarknaden och de tar med kostnader men inte intäkter. Och beräkningarna - ja, de har de gjort själva för att de inte har tillgång till någon expertis. Mycket förtroendeingivande...

Varför?

2010-05-15T15:16:00.004+02:00

För första gången på många år betyder inte Kristi Himmelsfärdshelg att jag sover på liggunderlag och rusar upp och ner i en talarstol på KDUs Riksmöte. Det är lite trist men känns ändå som det rätta valet då jag känner mig lite till åren kommen och inte så pepp som man måste vara för att göra en god insats.

Jag har haft tanken att jag skall försöka undvika att bli en gnällspik som talar om hur mycket bättre det var förr hela tiden och har knappt nämnt KDU på min blogg sen jag hoppade av förbundsstyrelsen för något år sedan. Men jag känner att jag ändå måste kommentera en sak som jag via facebook förstått inträffat där under dagen. Likuds ungdomsförbund har varit och hälsat på och fått tala till ombuden. Jag kan inte på något vis förstå varför.

Likud är förvisso ett högerparti, men det är en av få beröringspunkter med Kristdemokraterna. Likuds ledare Benjamin Netanyahu fortsätter konsekvent att bygga nya bosättningar där de inte skall byggas alldeles oavsett hur mycket västvärlden protesterar, och bidrar därigenom till att förstöra förutsättningarna för att få igång en fredsprocess. Han har dessutom välkomnat hypernationalisten Avigdor Lieberman i sin regering och gett honom posten som utrikesminister. Detta kan väl omöjligt vara något vi vill stödja och varför skall vi då välkomna partiets ungdomsförbund till våra riksmöten?

Jag är en stark Israelvän, så pass stark att jag inte tycker att landets ledare skall få göra vad som helst. Därför blir jag lite trött på när andra som säger sig vara Israelvänner verkar tycka att landets ledning alltid skall backas upp, som om det vore synonymt med att stötta landet som sådant. För ärligt talat, om Likuds unga skall få delta i Västerås är det väl närmast logiskt att bjuda in Berlusconis Nationella Allians ungdomsförbund också.

Med sådana vänner behövs inga fiender

2010-05-08T12:41:00.004+02:00

Min gissning är att en viss Sahlin följer Vänsterpartiets kongress med större intresse än det egna partiets arrangemang just nu. För när ett parti som verkat i ständig opposition nu skall vara med i ett regeringsalternativ är det svårt att släppa de gamla överbudsvanorna över en natt. Och Sahlin vet mycket väl att Vänsterns fagra löften undergräver hennes egen trovärdighet.

Så man kan undra hur sosseledaren reagerade på de här nyheterna? Vänsterpartiets delegater körde över sin partiledning och har skrivit in krav på sextimmars arbetsdag med bibehållen lön, större skattehöjningar och ett tillbakadragande från Afghanistan bland partiets vallöften.

Det finns de som försöker utmåla vänsterpartiet som stalinister och antyda att de inte är demokrater. Jag tycker att det är både överdrivet och löjligt. Men det är också helt onödigt, jag tror att det i de flesta kloka människors ögon räcker att Vänstern i dagens ekonomiska läge vill korta ner arbetstiden med 25 %, för att avfärda dem som ansvarslösa drömmare. Och Sahlin, ja hon blir återigen påmind om att med vissa vänner så blir fiender helt överflödiga.

Jo, bensinen blir visst 49 öre dyrare

2010-04-28T09:55:00.005+02:00

--- Uppdaterat inlägg ---

De rödgröna har gått ut med att de vill höja skatten på drivmedel. Det har varit mycket snurr kring vad de egentligen vill och jag är en av dem som missuppfattat. Förvisso inget jag är ensam om men ändå klantigt. Sorry.

Även om prisökningen inte blir så hög som jag uppfattade det från början så tror jag inte att en höjd koldioxidskatt ger någon större miljöeffekt samtidigt som det drabbar de människor som är tvungna att köra på grund av bostadsort eller arbets- och livssituation.

Jag är helt för att minska biltrafiken. Jag åker själv kollektivt till arbete och fritidsintressen så långt det är möjligt men jag bor också i en liten ort och vet mycket väl hur pass beroende av bilen man är när man bor på landsbygden. De rödgröna vill förvisso införa ett ökat avdrag för arbetspendling men det täcker ju inte alls resor man behöver göra som inte är arbetsrelaterade. För att åka och handla, besöka vänner eller skjutsa barnen till diverse aktiviteter får man inga avdrag.

Jag tycker att regeringens satsningar på att göra köp av miljöbilar mer lönsamt och på att till exempel bygga ut kollektivtrafiken i Sydskåne är mycket bra. Vi behöver underlätta för människor att göra mer klimatvänliga val. Men att höja drivmedelsskatten rakt av är varken en bra eller rättvis satsning.

Mediaskuggans tunga dunkel

2010-04-11T18:31:00.003+02:00

I Polen skulle man i dagarna ha sörjt en av landets stora tragedier, Katyn-massakern, men drabbades istället av en ny tragedi. Att förlora en så stor del av landets politiska ledning och att 97 personer omkom är en oerhörd sorg för ett land som gått igenom fler katastrofer och nederlag än de flesta länder. Men vad som samtidigt fascinerar mig är hur det krävs något av den här digniteten för att Polen skall dyka upp i det svenska mediebruset.

Att man i ett av våra grannländer skulle ha en minnesdag som krävde livet av hela landets militära, politiska och akademiska elit för ett antal decennier sedan, en massaker som på grund av politiskt förtyck och hemlighållande dessutom inte kunde utredas ordentligt förrän relativt nyligen, var helt uppenbart inte tillräckligt intressant i sig. Mediaskuggans dunkel vilar tungt över många länder, även i vår omedelbara närhet.

Allvarligt feltänk i Sverigedemokraternas ekonomiska politik

2010-03-28T11:51:00.006+02:00

Sverigedemokraterna vill ge mest till flest verkar vara linjen när de lanserade sina valfrågor under helgen. Men det är mer som bör leda till eftertanke än det mest uppenbara, för SD´s ekonomiska politik bygger på ett feltänk som skulle drabba skattebetalarna hårt om det blev verklighet.

Att Jimmie Åkesson inte kunde förklara vart pengarna till olika reformer, som exempelvis skattesänkningar för pensionärer, skall tas ifrån är så klart allvarligt i sig. Men än allvarligare är nog det faktum att partiets ekonomiska politik bygger på en grundtanke som inte stämmer.

Sverigedemokraterna utgår från att invandringen kostar ofantligt mycket pengar och menar att de kan finansiera andra reformer genom att minska invandringen. Men är det verkligen sant att invandringen innebär ett minus rent ekonomiskt? Frågan är inte helt lätt att svara på och det blir inte lättare av att det finns dem som menar att invandringen innebär ett stort ekonomiskt tillskott istället.

Å ena sidan är det ju självklart att exempelvis SFI-utbildningar kostar pengar. Det är ju också rätt uppenbart att alla människor som inte har en förvärvsinkomst och istället får bidrag innebär minus för statskassan. De människor som invandrat men inte får arbeten medför då alltså kostnader för staten. Detsamma gör ju förvisso svenskfödda utan arbeten också.

Men å andra sidan innebär ju alla som arbetar och betalar skatt intäkter för staten. Intäkterna från de som invandrat och har fått arbeten är alltså en pluspost för staten istället.

Och om vi tänker ett steg vidare så är det ju också så att vi har en mängd kostnader för de som föds i Sverige som vi inte har för en person som invandrat hit. Ett barn som föds i Sverige innebär nämligen väldigt stora kostnader för staten: Först förlossningen (om det blir komplikationer under förlossningen kan det röra sig om mycket stora kostnader dessutom), sedan föräldraförsäkring, barnbidrag, VAB-dagar, kontinuerlig sjukvård och tandvård, sedan nio år i grundskola och tre år på gymnasie med studiebidrag dessutom. Den genomsnittliga inträdesåldern på arbetsmarknaden i Sverige är 20 år och fram till dess har alltså en person som fötts i Sverige. Den genomsnittliga etableringsåldern är dessutom bortåt 30 år så det dröjer alltså till en person blir en stadig inkomst för staten.

Om en person i relativt ung ålder invandrar till Sverige och etablerar sig på arbetsmarknaden inom fem år vilket en majoritet gör så blir kostnaden fram till etablering lägre för staten (för invandrade med flyktingskäl är etableringstiden förvisso något längre).

En helt annan aspekt av det hela är att invandring från ett land medför ökad export till det landet. En studie som presenterades för ett tag sedan visar exempelvis att om andelen invandrade från ett land ökar med 10 procent så ökar vår export till landet med 6 procent. Ytterliggare en pluspost som inte så ofta tas med i beräkningarna.

Vad blir då kontentan av detta: Jo att huruvida invandring innebär en kostnad eller en tillgång är i stort beroende på hur snabbt och väl vi lyckas med den ekonomiska integrationen. Om sysselsättningen är hög bland utrikes födda så är invandringen ett plus men om sysselsättningen är låg blir den ett minus. Sysselsättningen bland utrikes födda är i sin tur nära knuten till konjunkturen vilket innebär att det är mycket möjligt att invandringen just i år när vi har lågkonjunktur innebär ett minus medan de flesta prognoser pekar på att vi inom några år kommer att ha en mycket högre sysselsättning, pga. högkonjunktur och ökade pensionsavgångar och då kommer invandringen istället att bli ett plus.

Att då bygga sin politik på att invandringen som sådan är en utgift är varken ärligt eller ansvarsfullt och om Sverigedemokraterna fick igenom sin politik skulle det sannolikt leda till stor arbetskraftsbrist i slutet av nästa mandatperiod vilket i sin tur skulle hämma den ekonomiska utvecklingen.

Opinionsmätningar - så går de till på riktigt!

2010-03-25T12:29:00.003+01:00

Jesper Strömbäck skriver mycket initierat och intressant om problemen med hur opinionsmätningar genomförs och framställs i media, rekommenderad läsning för alla!

För en något mer lättillgänglig, men i många avseenden korrekt, version av budskapet rekommenderas filmen nedan.

The Colbert Report

Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c

The Colbert Repoll - Scott Rasmussen

www.colbertnation.com

Colbert Report Full Episodes

Political Humor

Health Care Reform

Nej, riktigt så enkelt är det inte

2010-03-23T09:05:00.003+01:00

Debatten om dödshjälp har fått ny fart i Sverige efter att en svårt sjuk kvinna tillskrivit socialstyrelsen om att få avsluta sin livsuppehållande behandling. I olika webfrågor verkar en klar majoritet vara för legaliserad dödshjälp, men frågan är om de verkligen reflekterat över vad det innebär.

Först och främst skall sägas att det finns både passiv och aktiv dödshjälp, de principiella skillnaderna däremellan är enorma men gränsen ibland luddig. Att tacka nej till en behandling som krävs för att upprätthålla ens liv är generellt att se som passiv dödshjälp, och den beslutsrätten bör man kanske ha om man är tillräckligt medveten för att kunna fatta ett så allvarligt beslut. Men när det krävs en aktiv insats från vårdens sida för att avsluta ett liv är det att betrakta som aktiv dödshjälp.

Om man har sett hur någon som betyder mycket för en mår dåligt och plågas av tankar på att avsluta sitt liv så känns det enormt cyniskt att staten skulle ges en förvärrande roll i sammanhanget. Vilket samhälle får vi om människor som är trötta på livet kan få hjälpa att avsluta det istället för hjälp att hitta tillbaka?

Erfarenheten från länder där dödshjälp tillåts är också skrämmande. I Holland finns det många exempel på att människor, särskilt äldre, upplever en press att välja dödshjälp för att inte vara till last för anhöriga eller samhället. Dödshjälp är en etiskt väldigt svår fråga, det vore därför ytterligt allvarligt om vi får en debatt i frågan där allt ses som enkelt och självklart.

Nu börjar vändningen för Obama

2010-03-22T11:31:00.003+01:00

President Barack Obama har haft ett tufft år. Efter hans stora seger och otroliga resa från relativ obskyritet till att bli världens mäktigaste på bara något år, har hans stöd minskat avsevärt i opinionsmätningar och han har fått kritik från alla politiska läger. Men i natt kan mycket väl vändningen ha börjat.

Republikanerna har lyckats väl med att sätta en negativ stämpel på Obamas förslag till ny sjukvårdslagstiftning, en mindre övertygad och envis politiker hade nog släppt förslaget för flera månader sedan. Det skall kommas ihåg att både Clinton och flera andra Presidenter, ända tillbaks till Theodore Roosevelt har försökt få till liknande förändringar men misslyckats. Men Obama har både lyssnat in och gjort anpassningar av förslaget och envist drivit på för att få igenom sin paradfråga, och nu, efter en betydligt längre tid än jag gissar att han hade räknat med, har han kommit i mål och skrivit in sig i historieböckerna med det största sociala lagstiftningspaketet i USA sen sextiotalet.

Även om debatten kring sjukvården varit väldigt hätsk och det kommer att dröja flera år innan många av fördelarna med den nya lagstiftningen får ordentligt genomslag så tror jag att det vi nu ser mycket väl kan vara början på vändningen för Obama. Jag tror att många amerikaner kommer att uppskatta lagstiftningen när de ser hur den fungerar och att den inte alls var så extrem som republikanerna velat påskina. Precis som många andra Presidenter som gett sig på stora förändringsprojekt har Obama fått betala för det i form av dalande opinionssiffror, men när han visat att han lyckats uträtta ett och annat så kommer det sannolikt att vända, precis som det gjorde för Clinton efter halva första mandatperioden.

Många amerikaner ogillar en stark stat men vill samtidigt ha beslutsamma och modiga politiska ledare. Och med denna triumf har Obama verkligen visat att modig och beslutsam är precis vad han är.

DN, DN, SVD, Sydsvenskan, HD,

Allvarligare påföljder visst, men inte någon uthängning tack!

2010-03-19T17:31:00.003+01:00

Jag tycker absolut att de påföljder som idag gäller för sexköp är löjligt låga, det är knappt allvarligare sett till påföljd än snatteri och det kan man ju givetvis ha åsikter om. Men att hänga ut de misstänkta är något helt annat, och ett helt felaktigt sett att hantera frågan på. Man kan ju dessutom fråga sig vilka fler brottslingar som borde hängas ut i så fall?

Statens uppgift är att tillse att brott får påföljder, inte att aktivt informera medborgare om vilka brott en person i deras närhet har begått. Oavsett man tycker att sexköp är en högst motbjudande handling så får det inte göra att vi ger staten uppgiften att vara något slags officiell uthängare av personer som gjort felaktiga handlingar.

Riksdagen erkände fel folkmord?

2010-03-17T07:19:00.003+01:00

Att Riksdagen tog ställning för att kalla folkmordet på flera olika minoritetsgrupper under i Turkiet 1915, lär väl inte ha undgått någon. Huruvida det var rätt eller fel är rätt invecklad fråga, jag lutar åt att tycka att det är rimligt att man inte tar ställning till vad en historisk händelse som ligger så långt bak i tiden skall kallas i Sveriges riksdag. Vill man vara petig så kan man ju också hänvisa till att folkmord som juridisk term inte existerade 1915. Men oavsett vad som är rätt eller fel i frågan så ser jag det som viktigare att erkänna folkmord som faktiskt pågår.

Att reda ut historien är viktigt, och det är sannerligen något Turkiet behöver göra, huruvida riksdagens beslut bidrar till detta är svårt att förutse. Men vad gäller Sveriges roll så kan jag tycka att det vore mer intressant att riksdagen framöver tog beslut om att erkänna pågående folkmord.

Folkmordskonventionen är bredare än man kan tro av titeln och innefattar även exempelvis tvångsförflyttningar av folkgrupper och bedömer intentioner likväl som vad som verkligen har hänt. Det behöver alltså inte vara så att en folkgrupp till del utrotas för att det skall röra sig om ett folkmord enligt konventionen. I de fall länder erkänner ett pågående folkmord är de förpliktade att ingripa för att förhindra det. Men trots att konventionen funnits sedan 1948 så har detta väldigt sällan inträffat. Jag hoppas att nästa gång våra parlamentariker erkänner ett folkmord så är det ett som vi kanske kan hindra.

Otäck utveckling i krisens spår

2010-03-15T13:26:00.003+01:00

"Det enda vi lärt oss av historien är att vi aldrig lärt oss av historien" har någon klok person en gång yttrat. Ett pessimistiskt uttalande som kanske inte stämmer helt men ändå innehåller en hel del sanning.

I alla tider har kriser tagit fram både storhet och småaktighet ur människor och samhällen. I finanskrisens Tyskland lades grunden för Nazisternas maktövertagande på 30-talet och många av vår moderna historias största tragedier tog sin början i människors reaktion på en kris.

När kriser kommer är två av de vanligaste mänskliga reaktionerna att söka en syndabock och en frälsare. På flera håll i Europa ser vi hur svaren på dessa frågor ofta blivit att utse minoriteter och migranter till syndabockar och falla för populisters förenklade budskap. I Italien har romer utsatts för allt mer flagrant diskriminering de senaste två åren, och i Ungern vinner ultranationalistiska rörelsen Jobbik ett allt större stöd, bland annat med mycket otäck anti-romsk propaganda.

Det är skrämmande att människor på en kontinent som närmast totalförstördes till följd av fascism och nazism kan vända sig till samma andas barn och tro på samma budskap som ledde till fördärvet för mindre än 70 år sedan.

Det är viktigt att vi på EU-nivå blir effektivare på att tillämpa EUs deklaration om mänskliga rättigheter och ställer lika tydliga krav på att leva upp till humanitära som ekonomiska krav. Det är dessutom viktigt att vi i Sverige inser allvaret i utvecklingen på en del håll inom EU och att vi vågar göra undantag från tillämpningen av Dublinförordningen, vilket jag berörde igår.

------------

Uppdatering, på samma tema lyfter Ström Melin på DN fram Front Nationals framgångar i Frankrike.

När verkligheten och teorin kolliderar

2010-03-14T10:40:00.003+01:00

Dublinförordningen bygger på en i grund och botten rätt klok tanke för att underlätta asylprocesserna. Genom att asylsökande söker om uppehållstillstånd i det första EU-land de anländer till undviker de att behöva resa genom hela unionen och söka asyl i flera olika länder. För EU-länderna underlättas situationen genom att antalet sökande blir färre och processerna lättare att hantera. Men verkligheten är väldigt annorlunda tyvärr.

Alla goda intentioner med Dublinförordningen bygger på att det finns en samsyn mellan länderna i migrations- och asylfrågor, vilket inte är fallet idag. Problemen som detta innebär är många. Det tvingar flyktingar i händerna på smugglare då de måste ta sig till ett land där de kan få asyl utan att bli upptäckta i något annat EU-land på vägen. Och dessutom, som flera skribenter uppmärksammar i dagens SVD, gör principen om att återsända asylsökande till det EU-land de först kom till att vi i Sverige per automatik återsänder ett stort antal personer som ofta skulle kunnat få uppehållstillstånd i vårt land, till länder som inte har en välfungerande asylprövning och där i vissa fall migranter behandlas oerhört illa.

Detta drabbar som skribenterna lyfter fram inte minst barn, som får lida för att vi har inrättat förordningar baserat på ett teoretiskt resonemang snarare än en praktisk verklighet. Att få till stånd en gemensam flykting- och migrationspolitik i EU är på sätt och vis en vansklig process då det riskerar att leda till begränsade möjligheter för medlemsländer att utöka sitt mottagande. Men den bästa lösningen vore ändå EU-gemensamma minimikrav på mottagning och värdig hantering av migranter och möjligheter för enskilda länder att ta ett större ansvar än de gemensamma kvoterna. Fram till att en sådan förordning finns på plats är tyvärr Dublinförordningen mer ett problem än en lösning.

Men fram tills dess kan jag inte annat än hålla med skribenterna om att vi i Sverige måste ta vårt ansvar och göra undantag från Dublinförordningen och sluta att automatiskt utvisa människor till länder som inte lever upp till rimliga krav på mänsklig behandling av migranter.

På tebjudning utan vänner

2010-03-05T20:59:00.005+01:00

Inom den amerikanska högern har det nya svarta på senare tid varit den så kallade Tea-party rörelsen som säger sig försvara traditionella amerikanska värderingar som frihet och en klart begränsad federal makt. Men det är en rörelse som är svår att vara vän med, det kan inte minst Scott Brown berätta.

Brown valdes som den förste republikanske senatorn från Massachussets sedan Kennedy-erans början. Han kom från relativ obskyritet och var väl på den nationella scenen mest känd för att han ofta pratade om att han kör en stor bil, men Brown lyftes fram av den nya höger-rörelsen och en kombination av kampanjande från republikanernas sida och missnöje med hans motkandidat gjorde att han faktiskt vann i ett av demokraternas starkaste fästen.

Tea-party rörelsen var exstatisk och politiska tyckare på högerkanten turades om att ösa lovord över Scott Brown. En del talade till och med om att han var framtida presidentmaterial. Men det var då det.

Att bli ovän med den amerikanska ytterlighets-högern är inte så svårt, det räcker med att man försöker vara lite konstruktiv. Det var nog det Scott Brown tyckte att han var när han för någon vecka sedan var en av flera republikaner som röstade på ett förslag från President Obama som syftade till att skapa fler arbetstillfällen, något som är ganska välbehövt i landet för tillfället. Men ajaj, det skulle han inte gjort, för alla röster på något som Obama är inblandat i är helt oacceptabelt i den nya högerrörelsen, som verkar hållas ihop av den enda gemensamma idén att Obama är en ond socialist.

Kritiken lät inte vänta på sig. På några veckor hade Brown gått från att vara Fox och Limbaughs darling till att bli en hånad "progressive". Det skall till en del för att tycka att framåtsträvan är ett glåpord. Men just förändring verkar vara det Tea Party-rörelsen fruktar mest, och då blir alla försöka att verka för konstruktiva lösningar till hot.

Om Scott Brown fortfarande hade några vänner på den yttre högerkanten efter sin ödesdigra röst så lär han väl helt tappat dem denna vecka då han åkte och kampanjade för John McCain, som utmanas från höger av JD Hayworth.

Frågan är vad som kommer hända med den amerikanska politiska scenen om Tea Party-folket, Palin och Fox-gänget vinner striden om det republikanska partiets framtid. Jag är rädd att det kommer att leda till ett politiskt klimat där rädslan och motsättningarna dominerar debatten och varje försök till breda lösningar överges redan på tankestadiet. Det vore varken bra för demokratin eller politiken och med det stora inflytande som USA har på omvärlden så kan det mycket väl få allvarliga konsekvenser för resten av världen.

Så låt oss hoppas att vett och sans vinner över dogmatism och rädsla och att vi slipper ett USA där en politiker riskerar förlora ett val för att han kramat sin President.

För sent och för tunt, Reepalu!

2010-02-26T09:45:00.002+01:00

Ilmar Reepalu har sent omsider konstaterat att judar i Malmö verkligen lever i en utsatt situation. Men att han själv skulle ha något ansvar i sammanhanget verkar helt ha undgått honom.

Jag har svårt att tro att en så pass slipad politiker som Ilmar Reepalu kan tillåta sig att vid flera tillfällen bli felciterad så pass grovt som han påstår att han blivit och sedan inte reagera förrän han ett tag senare får kritik för sina uttalanden.

Och även om alla citat är fel så är det fortfarande så att han uttalade sig för att stoppa Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel medan han inte sade ett dyft om U21-matchen mellan Sverige och Vitryssland i Malmö några månader senare. Då är han inte konsekvent i sin syn på politik och idrott och tycker tydligen att israeler är mer medskyldiga till sin stats agerande än andra länders medborgare. En syn som är ett skolboks-exempel på antisemitism.

Om Reepalu skall vinna förtroende i frågan så krävs det mer än att konstatera att han "vetat för lite" och blivit felciterad, det behövs en ursäkt och ett erkännande av att saker han sagt kan ha bidragit till att förvärra situationen. Frågan är om vi får höra något sådant.

DN, SVD, SVD, SVD,

Den svåra konsten att få ihop en lista

2010-02-17T12:20:00.005+01:00

Moderaterna i Stockholm har inte precis glada dagar efter avslöjanden om att en del politiker betalat medlemsavgiften för nya medlemmar, vilket kan misstänkas gynna dem i det interna provvalet. Det är helt olämpligt och lär leda till konsekvenser för de inblandade, men när diskussionen om hur listor bör tas fram förs så är det viktigt att komma ihåg att det inte är helt enkelt och att en del av dem som gnäller som mest på (M) inte har så demokratiska metoder heller.

Socialdemokraterna har generellt sett inga provval bland medlemmarna alls utan en liten grupp i varje distrikt föreslår hur listorna skall se ut innan dessa behandlas och fastställs på en stämma.

Ett sådant system medför en stor risk i att det viktigaste för att komma bra på en lista är att hålla sig väl med det lokala partistyret, vilket vare sig är till partiet eller väljarnas bästa.

En annan ytterlighet är många distrikt i moderaterna där man håller ett provval bland medlemmarna och sedan låter detta vara närmast helt avgörande för hur listan skall se ut. Det kan leda till andra problem, som att status quo upprätthålls genom att de som har den mest framtonade rollen i organisationen är de som flest medlemmar känner till och därför får de flest röster. Provvalssystemet riskerar också att uppmuntra till ett felaktigt motiverat medlemsvärvande då ett fåtal medlemmars stöd kan få väldigt stor effekt för utfallet. Partiföreträdare som värvar alla polare och familjemedlemmar även om de kanske inte är intresserade av ett medlemskap egentligen, är vare sig så seriöst eller så bra för partiet eller demokratin.

Det jag tror att man bör förorda istället är ett förfarande där man använder sig av provval men inte tolkar det för fyrkantigt och dessutom ser resultatet som rådgivande snarare än avgörande (vilket är Kristdemokraternas syn på provvalen enligt partiets stadgar). För om en ny medlem får 50 röster i ett provval medan en som varit med länge och är känd av alla får 100 röster så är det kanske egentligen den nye medlemmen som är vinnaren, den har ju gjort ett bättre resultat sett till förutsättningarna. Med ett för statiskt sett att se på provval där antalet röster är det enda väsentliga missar man helt den typen av viktiga slutsatser.

Det är dessutom så att man måste verka aktivt för att hela tiden förnya och föryngra om ett parti inte skall sluta utvecklas och då måste man kunna lyfta fram nya kandidater även om de inte fått flest röster i provvalet, annars omöjliggörs en successiv generationsväxling.

Att få ihop en bra lista är ingen enkel konst men det bästa sättet är som jag ser det att ha ett rådgivande provval och en aktiv och strategisk nomineringskommitté.

DN, DN 2,

Nytt i fallet: DN, SVD

Det är ganska enkelt egentligen...

2010-02-13T13:27:00.003+01:00

Domen mot arbetsförmedlingen som resulterade i att en man fick skadestånd för att han förlorat ersättning efter att han vägrat ta en kvinna i hand under en arbetsintervju är en av veckans stora snackis. Att ha åsikter om den är dock inte helt lätt eftersom vi omöjligt kan veta exakt vad som hände under intervjun.

Det som kanske uppmärksammats mest i debatten är det faktum att mannen vägrat ta den kvinnliga chefen i hand. Om det är hela grejen så är saken väldigt enkel i mina ögon. Det måste gå att hälsa på andra sätt än att skaka hand, jag tycker att en hövlig bugning som oftast är det som används istället är minst lika trevligt och alldeles oavsett är väl exakt hur vi hälsar inte det mest relevanta i vårt dagliga liv precis - intentionerna bakom torde vara rätt mycket viktigare.

Sedan finns det helt klart yrken där mänsklig beröring är en självklar och oundviklig del av arbetet, vårdyrken exempelvis förutsätter att man kan röra vid varandra. Men det aktuella yrket som mannen var på intervju för var inte ett sådant yrke, så den aspekten kan vi avfärda.

Men om det nu var så, som den kvinnliga chefen hävdar, att mannen vägrat se åt hennes håll och behandlat henne nedsättande (vilket iofs är svårt att bedöma), och om detta dessutom är knutet till att chefen ifråga är kvinnlig (vilket är ännu svårare att sia i förvisso) så är situationen en annan. Det är inte acceptabelt att bete sig medvetet nedvärderande mot en annan människa i arbetslivet, vilket ju självklart gäller för alla oavsett var man är född eller vilken tro man har.

Konklusionen är rätt enkel egentligen, att agera nedsättande mot en annan människa på grund av dennas kön eller någon annan ogrundad anledning är inte acceptabelt och kan inte godtas vid en arbetsintervju. Att däremot inte vilja ta någon i hand på grund av religiös övertygelse eller något annat skäl måste väl för allt i världen vara ok.

Tänkte förresten bjuda på en rätt kul serie på temat handskakningar i arbetslivet så här en lördag:

Från: http://www.dilbert.com/strips/comic/2009-11-15/

Drogernas pris: 2 600 mord om året - i en stad

2010-02-13T11:34:00.000+01:00

Att olika sorters narkotikapreparat är skadliga för dem som använder dem är ingen nyhet precis. Men en dimension av diskussionerna kring droganvändning och dess konsekvenser som sällan nämns är våldet som följer i droghandelns spår.

En anledning till tystnaden om detta är sannolikt att de flesta offren för detta våld finns långt bort från vår vardag, härom veckan fick kanske många en liten inblick i den verklighet som många människor lever i när det även i svenska medier rapporterades om hur tretton ungdomar sköts ihjäl på en fest i mexikanska Ciudad Juarez. Det var ett av väldigt många exempel på hur urskiljningslöst våld används i kampen om droghandeln i Mexico. Faktum är att det bara i Ciudad Juarez, en stad med 1,4 miljoner invånare, sker runt 2600 mord varje år. Exakt hur många av dessa mord som är drogrelaterade finns det inga säkra siffror på men sannolikt är det de allra flesta. Och även om Ciudad Juarez kanske är en av de städer där det drogrelaterade våldet är som värst så är det bara en stad i ett land och en väldigt liten del av det stora kriminella nätverk som utgör grunden för den globala narkotikahandeln.

Man diskuterar nu på olika håll i världen hur man kan minska våldet, något enkelt svar på den frågan finns nog inte. Men det skulle kanske göra något litet för att minska droganvändandet om vi på ett tydligare sätt kunde etablera bilderna av våldet och morden som obönhörligen följer i narkotikahandelns spår. Då blir det fasligt svårt att kalla något för en "party-drog".

Sprutbyte - javisst!

2010-02-11T08:00:00.000+01:00

Moderaterna sade tyvärr nej till sprutbyten i Stockholm. Förhoppningsvis kan ett sprutbytesprogram bli verklighet ändå. Frågan om sprutbyten för narkotikamissbrukare är kontroversiell och inte helt enkel men jag menar att det, sett ur rätt perspektiv, torde vara något som företrädare från alla politiska läger kan ställa sig bakom.

Moderaterna menar i sitt nej att ett sprutbyte sänder fel signaler till samhället, men de eventuella signalerna har troligen en ganska begränsad påverkan på en heroinberoende, vilket Sanna Rayman vackert avhandlar här.

Det jag tänkte ta upp i frågan är istället hur man bör se på missbruket som sådant. Jag menar att ett starkt missbruk, som drogberoende vanligen är, borde betraktas som en sjukdom. Jag är fullt medveten om att beroendet är ett resultat av felaktiga personliga val. Men det är å andra sidan en väldig massa andra sjukdomar också. Precis som man behöver vård för många livsstilssjukdomar så behöver man också vård för att bryta ett drogberoende, och samhället ställer på olika sätt upp med hjälp att bryta beroendet.

Men det är också så att beroendet kan leda till andra sjukdomar, som inte är knutna till drogerna som sådana, utan till exempel till sprutorna som används för att injicera dem. För att minska riskerna för att narkotikaberoende skall få även dessa sjukdomar kan man tillhandahålla rena sprutor. Detta underlättar inte missbruket som sådant, då det ofta i annat fall används smutsiga sprutor istället. Däremot ger samhället med sprutbyten människor som lider av en sjukdom, som förvisso är livsstilsrelaterad, hjälp att undvika att också drabbas av andra sjukdomar som är indirekt relaterade till den grundläggande sjukdomen.

Om vi tror på att människor är ofullkomliga måste vi ju acceptera att vi alla gör felaktiga beslut och att vi trots dessa beslut borde ha rätt till vård när den kan läka eller lindra sjukdomar. Så varför skulle vi neka relativt billiga insatser som kan förbättra missbrukares hälsa avsevärt när vi säger ja till offentligt finansierade vårdinsatser för människor med livsstilssjukdomar?

Vi förtjänar inte att få vård genom att vara duktiga, vi har rätt till vård för att vi är människor med ett unikt och okränkbart värde. Och det värdet gäller för heroinister precis som för alla oss som har andra fel och brister.

---------

Uppdatering: I dagens SVD ger en läkare intressanta inblickar i frågan.

2010-02-09T14:15:00.000+01:00

Ovärdigt

2010-02-08T10:08:00.003+01:00

Efter att två soldater dödades i Afghanistan under gårdagen så har många bloggare tagit nytta av mediauppmärksamheten kring insatsen i landet för att argumentera för sin syn på att vi har trupper i landet.

Att debattera insatsen är det inget fel i, men snälla låt oss göra det alla andra dagar än just denna. Det kvittar fullständigt om man är för eller emot ISAF, just idag tycker jag att vi skall visa anhöriga, vänner och kollegor till de avlidna den respekten att vi nöjer oss med att hedra dem som gått bort och skänker en tanke till alla dem som saknar dem. Att dra politiska poänger på sånt här känns ovärdigt.

Läs mer i SVD, DN

Tack till er som tar risker för andras skull

2010-02-07T16:54:00.006+01:00

Två svenska soldater dödades idag i en eldstrid i Afghanistan. Det är obeskrivligt sorgligt och mina tankar går till deras familjer och vänner. Mina tankar går också till dem som tjänstgör i styrkan i Afghanistan och som måste uppleva en enorm sorg och oro just nu. Det gör ett starkt intryck på mig att det finns människor som av egen vilja utsätter sig för stora risker för att skydda människor som lever i konfliktområden. Tack till alla er som tar risker för andras skull.

Mer om det som hänt i SVD

Dags för fler att följa i G7:s spår

2010-02-07T13:33:00.003+01:00

G7 länderna beslutade under gårdagen att stryka Haitis skulder till dem, ett beslut som kanske inte betyder så mycket för landet på kort sikt men när den akuta kris som idag råder är över är det en stor fördel för landet att kunna se framåt och inte behöva lägga avsevärda delar av BNP på amorteringar och räntebetalningar.

För att få lite av ett sammanhang på hur stor del av många länders ekonomier som går åt till att betala av skulder kan nämnas att Sverige år 2005 lade ca 10% av statsbudgeten på enbart räntebetalningar på landets statsskuld. För ett fattigt land med små intäkter är den siffran ofta avsevärt högre. Haiti har förvisso skulder till många andra länder och vi kan bara hoppas att G7-ländernas beslut ger ringar på vattnet. Skuldavskrivningen får dessutom gärna utvidgas till att omfatta andra länder än enbart Haiti.

Vad gäller Sveriges statsskuld så bör ju förresten tilläggas att vi efter målinriktat och medvetet arbete inte minst från Mats Odells sida inte betalar tillnärmelsevis så mycket i ränta längre. De pengar som staten fått in på att sälja Vin och Sprit, Vasakronan och en del andra bolag har nämligen använts till att betala av på statsskulden och på så vis gett större vinster i minskade räntebetalningar än vi fått från bolagen om vi behållt dem.

Om den ideologiska debatten i Kristdemokraterna

2010-02-05T11:36:00.003+01:00

Det har diskuterats en hel del på sistone om Kristdemokraternas väg framåt. Jag ser det generellt som positivt, det är viktigt med en breddning av partiet och en saklig och konstruktiv debatt är viktig för att hålla igång utvecklingen och inte stagnera. Men det behövs fler fora för att diskutera och fler deltagare som lägger fram nya förslag för att inte diskussionen skall bli för smal.

Jag har själv valt att inte gå med i nätrotsrörelsen FFFF. Det valet grundar sig inte på att jag har något emot den utan jag tror att den kan fylla en funktion i den kristdemokratiska rörelsen och debatten. Men jag känner att de begrepp som de fyra F-en står för: Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet, är lite för avgränsade och inte tydligt inrymmer de frågor som jag värderar mest.

Risken med att bara en grupp aktivt och strukturerat arbetar med idédiskussion är att andra dimensioner faller bort och att vi glömmer bort att föra en idédebatt om de frågor som inte faller inom ramen för FFFF´s intresseområde. Man kan fråga sig var det idag förs en idédebatt om vår framtida miljöpolitik, var det förs en idédebatt om ansvaret för andra, om migration och integration, om internationellt ansvarstagande och biståndspolitik, om hur vi bäst kan värna mänskliga rättigheter och om ett F som 4F saknar; förvaltarskap?

Och jag tror att det finns fler som tycker som jag, fler som saknar ett fora för att debattera partiets framtid och hur våra värderingar bäst skall omsättas i praktisk politik. För utan en bred debatt blir det ingen bredd på politiken heller.

Hur ska hon ha det Ohlsson?

2010-02-03T21:13:00.004+01:00

Det har blivit en liten, och på många sätt rätt onödig, debatt om Birgitta Ohlssons graviditet och ministerjobb. Själv har jag inga problem med hennes val, faktiskt mindre problem än hon själv verkar ha med det.

För samtidigt som Ohlsson, helt riktigt, hävdar att det är hennes och hennes partners sak att avgöra hur de fördelar föräldraledigheten så tycker ju hon själv att staten borde bestämma det åt dem. Birgitta Ohlsson har förordat en helt tvådelad föräldraförsäkring där varje förälder får en del som är knuten till just dem. En sådan lösning skulle innebära att hon kanske inte kunde ta det jobb hon just tackat ja till förutsatt att hon och partnern inte vill klara sig på enbart en inkomst under delar av barnets första år.

Jag tycker att det är jättebra om vi får ett mer jämnt fördelat uttag av föräldraledigheten, jag tror dessutom att både barn och fädrar mår bra av att få anknytning tidigt i livet. Men jag tror verkligen inte att staten skall verka för en sådan utveckling med tvångsmedel av just den enkla anledningen att alla föräldrar, precis som Ohlsson och Klamberg, har unika förutsättningar och därför själva bäst kan besluta om hur de skall styra upp ledigheten.

Kristdemokraternas linje utan tvång i föräldraförsäkringen är kanske inte så dum ändå, Birgitta Ohlsson?

Några tankar om bloggen...

2010-02-01T21:41:00.003+01:00

Mitt bloggande har varit minst sagt sporadiskt på sistone. Jag har tankar på att starta en ny, snyggare och mer funktionell blogg men har inte riktigt kommit till skott med det ännu. Jag har också tänkt mig att jag skulle byta inriktning på mitt bloggande en aning och försöka skriva oftare, kortare och ibland mindre allvarligt eller mer personligt.

Men tills jag fått rätt på en ny blogg så blir det lite av en halvmesyr; jag fortsätter blogga här men skall försöka att inte bara skriva långa seriösa halvessäer, vi får se hur väl jag lyckas...

Vi ses här lite oftare framöver!

Daniel

Friheten ja, men ansvaret då?

2009-11-28T13:55:00.004+01:00

Jag hade en debattartikel inne i veckans Kristdemokraten om "verklighetens folk" och den debatt som Hägglunds utspel på temat vållat. Syftet med artikeln var inte att kritisera utan snarare att uppmärksamma vissa justeringar av budskapet som jag upplever som viktiga. För den som inte har papperstidningen går det att läsa hela debattaren här.

Jag tar upp några olika områden där jag skulle vilja se justeringar men det kanske viktigaste av allt är som jag ser det den del av budskapet som fattas.

Det är nog så viktigt att betona att staten inte kan lösa alla problem, men det förutsätter att vi som medmänniskor och det civila samhället tar ett större ansvar. Och ansvaret har fått för lite utrymme hittills som jag upplever det. Det är nog inget som får folk att debattera så intensivt eller tidningar att skriva hyllmetrar men det är viktigt oavsett. Vi behöver ett samhälle där vi ser varandra och ser vårt ansvar för varandra. Ett varmare samhälle helt enkelt. Vi kan aldrig lagstifta fram medmänsklighet men vi måste tala om det om och om igen.

Jag är rädd att det många uppfattar när de hör budskapet om verklighetens folk i någon mån är det motsatta tyvärr. Det låter i mångas öron som att det är vi som har ett jobb och "sköter oss" som är de verkliga och att vi skall ta hand om oss själva och våra allra närmaste i första hand. Och jag förstår att det inte alls är vad Hägglund vill få sagt, men jag är rädd att det är vad många hör.

Jag hoppas i nästa linjetal, som lär hållas på kommun- och landstingsdagarna, få höra Hägglund betona ansvaret för andra och tala om ett medmänskligare samhälle med samma passion och inlevelse som när han gett sig på tyckareliten, och det vore inget nytt egentligen för sådana tal har Hägglund hållt många gånger förr. Men det behövs igen, för utan den delen blir verklighetens folk-budskapet inkomplett och snävt.

Det som inte går att förklara

2009-11-07T11:59:00.002+01:00

En militär-psykolog i USA skjuter vilt omkring sig på en militärbas och dödar 12 människor. Och de flesta av oss slås nog av frågan; varför? Varför kan något så hemskt hända? Hur kan en människas psyke slå slint så allvarligt att han oprovocerat skjuter över 40 människor?

Vi försöker se till hans situation och person för att hitta förklaringsfaktorerna. Var det ett utbrott av panik inför att skickas till Afghanistan och ett krig vars fasor hans klienter beskrivit för honom i detalj om och om igen? Hade han själv drabbats av de allvarliga former av post-traumatisk stress som soldaterna han behandlade ofta led av? Hade han sugits upp av hopplösheten, som psykolog på ett regemente där nästan 70 soldater tagit sitt liv sedan 2003?

Och många väljer nog de förklaringsfaktorer som stämmer bäst med de egna åsikterna. Den som misstror muslimer kommer sorgligt nog att se Hasan´s vansinnesdåd som ett resultat av hans tro. Den som ogillar USA kommer säkert att se samma händelse som ett tecken på allt som de upplever vara snett i det amerikanska samhället.

Själv vet jag inte, förstår inte, och kan omöjligen förklara vad som kan få en människa att göra som Hasan gjorde. Jag vet bara att vi alla är ofullkomliga och att människans psyke ibland är långt skörare och irrationellare än vi alla skulle önska. Och även om vi med tiden kanske kommer att få kunskap som kan ge sammanhang till det som hänt så tror jag att det bästa man kan göra ibland är att medge att man inte förstår. För väldigt mycket av all skit och alla fördomar i världen börjar gro när vi försöker skapa slagkraftiga argument av det som helt enkelt inte kan förklaras...

Läs mer:
Time Magazine
DN
SvD
Sydsvenskan

Satsa på dig själv - och glöm ansvaret för andra?

2009-11-05T11:27:00.004+01:00

Nyheterna om otillåten spritförsäljning på MUF-fester i Helsingborg är allt annat än nyheter för alla som hängt med någotsånär i ungdomsförbundskretsarna i Skåne.

Jag minns tydligt en debatt på Olympiaskolan våren 2006 där den dåvarande lokala muf-ordföranden fick en fråga från en av eleverna i publiken om just detta. Muf-ordföranden försökte först neka att det förekom någon otillåten servering men när det visade sig att det var så gott som allmän kännedom i hela publiken fungerade inte det. Svaret blev ett lamt; jo men, det skall inte säljas till minderåriga... Ingen i publiken trodde på det heller. Det skedde polistillslag för något år sen också vill jag minnas och man hittade en massa dansk alkohol som arrangörerna gissningsvis inte bjöd på precis.

Det förvånansvärda med det hela är hur det kan få fortgå år efter år efter år och hur alla inblandade verkar tro att de inte har något ansvar för det som händer överhuvudtaget.

MUFs vice ordförande, som närvarat på många av festerna och rimligen bör vara en rätt viktig förebild för många av de yngre medlemmarna, har inget sett eller hört. Och ansvaret för att försäljningen skett är ju absolut inte hans utan:
- [Ansvariga är] i första hand föreningen som är ansvarig för aktiviteten. Ansvariga för sig själva är ungdomarna själva eller deras föräldrar.

Visst är vi alla ansvariga för våra egna gärningar men att skylla alkoholförsäljning till minderåriga på de minderåriga som köper håller inte överhuvudtaget. Det borde rimligen vara varje vuxen ansvarstagande människas skyldighet att säga till när de ser att alkohol säljs till minderåriga.

Men som MUF brukar säga så skall man ju satsa på sig själv. Då kanske ansvaret för andra inte är så viktigt...

Viktigt och välkommet!

2009-10-01T17:01:00.005+02:00

Göran Hägglund och Maria Larsson skriver idag tillsammans med Carl Älfvåg på DN Debatt om en satsning som i mina ögon är oerhört viktig. För även om mycket hänt de senaste decennierna så är psykisk ohälsa fortfarande något som det talas tyst om och där kunskapluckorna är stora.

Den okunskap och den stigmatisering som ibland finns kring psykisk ohälsa får många allvarliga och tragiska konsekvenser. Få av oss skulle tveka att söka oss till vården om vi hade en stark smärta i benet, men desto fler skulle troligen avvakta desto längre med att söka hjälp för ett sår som inte är fysiskt men ändå inte vill läka. När vårdbehövande inte får behandling förvärras ofta skadan, detta gäller för fysiska såväl som psykiska åkommor, och när man på grund av rädsla inte söker sig till vården så medför det onödigt lidande för både en själv och ens omgivning.

Att förändra attityderna i samhället med en informationskampanj är inte det lättaste. Men att medvetenheten om behovet och beslutsamheten att också agera finns i regeringskansliet betyder mycket i sig och förhoppningsvis skall den nya satsningen bidra något till en bättre förståelse och kunskap på området psykisk ohälsa, det vore både viktigt och välkommet.

Landet Afrika

2009-09-30T13:39:00.003+02:00

När jag besökte bokmässan i Söndags blev jag rätt förvånad när jag såg att nästa års fokusland blir: Afrika. Efter att ett mässår var ägnats åt de baltiska staterna, varav Estland exempelvis har ett invånarantal på under 1,4 miljoner, skall alltså nu en kontinent med en sjundedel av jordens befolkning få samma utrymme.

Och mycket riktigt orsakade bokmässans val en del debatt, som snabbt tystnade tyvärr. Det är faktiskt rätt symptomatiskt hur lite diskussion det blev, för även om det som SVD´s Claes Arvidsson skriver är klart att det är bättre att göra något för att uppmärksamma afrikansk litteratur än inget så är den lilla debatt som uppstod allt annat än något att "sucka åt".

För bokmässans val visar på ett större problem, nämligen att vi i västvärlden till stor del verkar skita blankt i Afrika och har fasligt lite kunskap om kontinenten.

Vi svenskar skojar gärna nedlåtande om Amerikaner som förväxlar Sverige med Schweiz och tror att alla svenskar är blonda, men vår kunskap om Afrika är ofta löjligt bristfällig i jämförelse med Amerikanernas kunskap om Europa.

Det är inte sällan man hör människor tala om Afrika som en homogen nation och inte som de 54 länder med väldigt olika förutsättningar som utgör kontinenten. När jag deltog vid en debatt om integrationspolitik som en Svensk-Afrikansk kulturförening anordnade i Lund härförleden uttryckte många där sin frustration över hur många svenskar trodde att alla med Afrikanska rötter hade samma bakgrund och upplevelser i bagaget.

En kvinna från Uganda var trött på hur hon ofta fick frågor om hur det var i "Afrika" eller hur "Afrikansk politik" fungerade, som om det fanns en afrikansk politik. När det i verkligheten snarare är så att Uganda i sig är som flera olika länder både politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Ett exempel på de skilda politiska verkligheterna mellan olika Afrikanska länder är att Botswana återfinns bland de 35 minst korrupta länderna i världen medan Somalia har en föga hedrande sistaplats på samma lista. Många europeiska länder, varav några EU-länder ligger en bra bit efter både Botswana och Sydafrika exempelvis, ett faktum som jag gissar att få svenskar är medvetna om.

Jag är rätt övertygad om att fördomar om länder och människor på den Afrikanska kontinenten inte skulle vara så starka om det fanns större kunskap om bland annat litteratur och historia från kontinentens olika länder. Ett sätt att påverka detta är att Afrikansk litteratur, filosofi och historia får en större plats i utbildningen i såväl grundskolan som gymnasiet och högskolan. Det borde exempelvis inte vara acceptabelt att man i hela min statsvetenskapliga utbildning knappt nämnde någon tänkare från något afrikanskt land.

Och just ja, på årets bokmässa lyste böcker av Afrikanska författare till stor del med sin frånvaro. Försökte länge hitta den ganska kända boken "En halv gul sol" men inte ens det lyckades jag med...

Kyrkovalet ingen framgång för SD

2009-09-22T09:56:00.004+02:00

Många har lyft fram Sverigedemokraterna som stora vinnare i Kyrkovalet. Men frågan är om det är en korrekt beskrivning.

Det är förvisso så att SD nästan dubblade sitt stöd jämfört med föregående val. Men att få mindre än 3% när valdeltagandet ligger på 12% och möjligheterna att mobilisera sina kärntrupper bör vara lättare än vanligt kan knappast ses som en framgång.

Vad som dessutom gläder mig är att SD i sitt starkaste fäste, Nordvästskåne, faktiskt gick bakåt. Både i Landskrona och Helsingborg minskade de jämfört med föregående val. Om SD skall etablera sig nationellt så måste de kamma hem ordentligt med röster i sina starkaste områden, då de knappt existerar i stora delar av landet.

Det finns de som ser en riksdagsplats som närmast oundviklig för Sverigedemokraterna om ett år, men jag är inte alls så säker på det. Även om de sannolikt kommer att synas mer i valrörelsen 2010 än någonsin förut så är det inte så säkert att det hjälper, för samtidigt förloras också offer-kortet som kan vara väldigt effektivt att spela ut, vilket SD gjort ett flertal gånger genom sin historia.

Men för att SD skall bli kvar utanför riksdagen krävs det också att politiska motståndare och media granskar dem på allvar och analyserar deras politik och verklighetsbeskrivning snarare än att försöka hitta enskilda medlemmar som har dåliga medlemskap i långt bak i bagaget (särskilt när nämnda medlemmar dessutom har ett antal år hos riksdagspartier bakom sig). Det är trots allt SD´s felaktiga verklighetsbeskrivning och kontraproduktiva politik som är huvudproblemet och deras största svaghet.

Nej det är hon inte alls!

2009-09-18T09:46:00.005+02:00

Det är med förvåning jag läser i dagens Expressen att Anna Anka skulle vara välkommen i Kristdemokraterna. Hon kanske kan få bli stödmedlem men hon skall veta att hennes värderingar ligger långt, långt, långt ifrån Kristdemokraternas.

Den summering av vad Anna Anka står för som ges av vår partisekreterare i Expressen tyder mest på att han inte har läst hennes inlägg på Newsmill. För visst tycker KD att en man eller kvinna som vill vara hemma med sitt barn skall ha all rätt i världen att vara det. Men det är ju knappast vad Anka står för.

Anna Ankas åsikter om att män som tror på jämställdhet är patetiska, om att kvinnor inte bör utbilda sig utan gifta sig rikt och att kvinnor har en skyldighet att tillfredsställa sina män är så långt ifrån Kristdemokraternas människosyn man kan komma.

En massa vänstermänniskor har efter Hägglunds artikel igår försökt dra till med långsökta och tydligt haltande paralleller mellan KD och Anna Anka, jag har skrattat högt åt detta hela tiden och undrat om de verkligen trodde på det själva. Att vår partisekreterare trillar i den dåligt gillrade fällan är klart olyckligt.

Jag tror som sagt att det beror på okunskap om vad Anna Anka egentligen skrev och hoppas på en snabb rättelse från partiets sida.

Sjukvård och galna protester i USA

2009-09-07T21:00:00.004+02:00

Jag kom igår hem från en lång och otroligt trevlig semester i USA. Under tiden jag var där härjade debatten vilt om Obama´s sjukvårdsprogram, det är fascinerande hur drastiskt motståndarna till paketet formulerar sig.

En av dem som är ute och snurrar är förre Presidentkandidaten och Guvernören Mike Huckabee som till tidningen Politico sa att "Marx och Lenin skulle ha älskat det här". Andra debattörer på högerkanten är ännu knäppare och kallar till och med Obamas sjukvårdsplan för nazism, man häpnar onekligen.

Demokraterna har försökt att genom lokala möten förklara vad som är tanken med planen och hur den skall fungera. Det har gått sådär efter att diverse motståndare arrangerat protester och skrikit och avbrutit möten eller ställt frågor som är helt oväsentliga om och om igen. På mötena kommer många av motståndarna med bilder på Obama med Hitler-mustach.

De flesta demokrater har försökt vara lugna och bemöta protesterna med att argumentera sakligt, men för en del har tålamodet trytit vilket man kan förstå. En av dem som surade till var demokratiske kongressledamoten Barney Frank och hans svar var klockrent:

Kvinna i publiken: Why do you continue to support this Nazi-policy?

Barney Frank (själv jude): I´m gonna refer to my ethnic heritage and answer your question with a question; on what planet do you spend most of your time? [...] Ma'am, trying to have a conversation with you would be like trying to argue with a dining room table. I have no interest in doing it.

Om någon trodde annat så kan jag berätta att Fox´s Bill O´Reilly bara kritiserade Barney Frank för det som sades. Man häpnar!

Är hårdare straff verkligen lösningen?

2009-08-11T13:52:00.004+02:00

Hur vi skall stävja brottsligheten är ett ständigt ämne för debatt. I förra veckan skrev KDUs Sara Skyttedal på Newsmill att vi behöver hårdare straff för ett antal brott samt att återfallsförbrytare skall straffas ännu hårdare än idag. Men är det verkligen tuffare straff som är lösningen? En ny och väldigt omfattande amerikansk studie visar att det kanske är precis tvärtemot.

I någon mån kan jag hålla med om att strängare straff borde gälla i en del fall men jag har uppriktigt svårt att köpa den grundtes som KDU anför när de förespråkas. Skyttedal skriver bland annat:

"Det behövs en reformerad syn på straff i svensk rättskipning där man antar ett nytt perspektiv och ser människan. Detta perspektiv bör utgå ifrån vilken skada som åsamkats brottsoffret och straffet bör sedan utdömas för kunna ge återupprättelse."

För samtidigt som det är självklart att offren inte får glömmas bort så blir det faktiskt utifrån det här resonemanget så att man gör straffen till ett slags hämndutkrävande. Straffen skall återupprätta offren genom att motsvara den skada de har åsamkats och på så vis enligt principen "öga för öga, tand för tand" tillfredsställa offrens behov av hämnd. En grundläggande anledning till att vi har utvecklat det rättssystem vi har är just att offren inte är de som är mest lämpade att bedöma vad som är en rimlig påföljd. Det blir därför lite krångligt att förorda en lagstiftning som utgår från att det är offrens uppfattning som skall vara grunden för påföljdernas omfattning.

Påföljder skall som jag ser det i huvudsak tjäna två syften:

1. De skall vara ett sätt att markera från samhällets sida att brott inte accepteras eller lönar sig och att olagligt beteende får klara följder.
2. De skall leda till att brottsligheten minskar genom att dels återanpassa dömda brottslingar till samhället och på så vis hindra att de återfaller samt genom att verka avskräckande.

Båda dessa aspekter är viktiga ur brottsoffrens synpunkt. Genom att brotten får en påföljd visar samhället att det de utsattes för inte accepteras och genom att bidra till minskad brottslighet leder de till en minskad risk för att offret utsätts för brott igen.

Om vi nu vill skapa ett samhälle med så få brottsoffer som möjligt (vilket åtminstone i mina ögon är att sätta brottsoffren i centrum) så är det viktigt att vi ser på det andra syftet med påföljden och studerar vilka påföljder som får bäst effekter.

Och då är det väldigt intressant att studera resultatet av nämnda amerikanska studie som jämfört hur stor risken för återfall bland unga som begått likvärdiga brott. Slutsatsen av studien är i princip helt linjär i att ju hårdare straff som tilldömts desto större är risken för återfall.

Unga som dömts till sluten ungdomsvård återföll sju gånger så ofta i brottslighet jämfört med dem som inte fick någon påföljd alls eller inte åkte fast för brotten de begått som unga. De som dömdes till ungdomsfängelse var ännu mer benägna att återfalla, återfallsfrekvensen var nästan 40 gånger så hög som för dem som inte fick någon påföljd. Nämnas bör också att troliga externa förklaringsfaktorer som föräldrars inkomst mm. har tagits hänsyn till och alltså inte påverkar resultatet.

Nu finns det förvisso stora skillnader mellan straffsatserna i USA och Sverige, men de väldigt tydliga resultaten manar ändå till eftertanke. Forskarna som gjort studien har klart för sig varför resultaten blev som de blev. I fängelset eller på ungdomshemmet träffar de andra kriminella och de sociala nätverk som de skapar håller dem fast i brottslighet och leder ofta till grövre brott i framtiden. En av forskarna konstaterar:

"By having them live together, they form relationships. It's more likely to increase the problem."

Studiens slutsatser är inte heller något undantag, utan stämmer väl med många andra studier som genomförts på senare tid. En annan amerikansk forskare inom samma område, Tom Dishion, kommenterar resultatet på ett tydligt sätt:

"I think it's a very important finding, and it's consistent with other research in the last 10 years on this topic [...] What's really surprising is that we don't have more research showing this to be true. Almost everyone you tell about these findings who has worked in [residential or juvenile-justice settings] is not surprised. I think there's a tacit agreement not to look too carefully."

Jag tror absolut att det går att vinna röster på att kräva hårdare straff, för det låter bra och spelar an på den upprördhet som vi alla känner inför många avskyvärda brott . Jag kan nog också hålla med om att vi i en del fall bör ha tuffare straffsatser. Men om målet är att vi skall få så få brottsoffer som möjligt så skall vi inte överskatta effekten av hårdare straff utan kanske snarare se hur vi kan förebygga brott och hjälpa dem som avtjänat sitt straff att ta sig in i samhället på nytt. Och vi får aldrig glömma att kristdemokratins tanke om ofullkomlighet säger att vi alla kan fela och att vi alla förtjänar en andra - och en tredje - chans.

Om ungdomsbrottslighet i Sydsvenskan, HD, SkD

Dagens citat

2009-08-11T09:20:00.003+02:00

En amerikansk kongressledamot, John Yarmouth, svarar via e-post på frågan om varför han inte använder sig av Twitter:

"I briefly had a Twitter account set up during my campaign, but I quickly learned I can't really say anything useful in 140 characters, so I ..."

Ett lite korthugget och konstigt svar måste journalisten som fick mailet ha tyckt, åtminstone fram till han märkte att det var precis 140 tecken...

Att hålla koncentrationen under långa möten

2009-08-03T11:51:00.003+02:00

Fler än jag som känner igen sig?

Är Sverigedemokraterna demokrater?

2009-08-01T13:36:00.004+02:00

Demokrati är ett begrepp som har många delar. Normalt brukar man tala om ett land som demokratiskt när det har öppna och fria val samt respekterar de mänskliga rättigheterna. Sverigedemokraternas agerande ifråga om moskébygget i Landskrona ger skäl att ställa frågan om Sverigedemokraterna överhuvudtaget kan kalla sig demokrater?

I Landskrona vill en Sverigedemokrat sälja sin mark till bygge av en moské. Mest för att han tjänar på det förvisso men det är kanske inte så vidare konstigt. Det intressanta är att partiets ledning är beredda att utesluta honom ur partiet om han inte vägrar sälja marken till bygget.

Att utesluta en medlem är ett allvarligt och sällsynt beslut i de flesta partier. Man skulle kanske tycka att det hade varit befogat av Sverigedemokraterna att utesluta den medlem som sagt att det enda invandrare dög till var att "skrapa bort tuggummi från gatan", men den aktuella medlemmen sattes istället som nr 17 på partiets EU-lista.

Det är alltså i partiledningens ögon långt allvarligare att upplåta sin mark till försäljning åt ett moskébygge än att uttala sig djupt kränkande om alla invandrade i Sverige. Det chockar kanske inte så många men förtjänar att tas på stort allvar av flera anledningar, bland annat för att det i demokrati ingår religionsfrihet.

I den 18.e artikeln av FNs deklaration om mänskliga rättigheter fastslås nämligen att:

"Var och en har rätt till [...] religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor."

Rätten till religionsfrihet och att hålla offentliga religiösa sammankomster är en mänsklig rättighet och en förutsättning för en fungerande demokrati, det är inget man kompromissar med om man kallar sig demokrat. Sverigedemokraterna visar med sin syn på moskébyggen att de inte tar människors rätt att få utöva sin religion offentligt på allvar. När de så tydligt går emot de mänskliga rättigheterna så är det verkligen befogat att fråga sig om de kan kallas demokrater.

--------------------------------------------------------------------------

En annan intressant detalj i sammanhanget är att Sverigedemokraternas Sten Andersson har deltagit i möten i Judiska församlingen i Malmö för att visa sympati för dem. Det är givetvis inget negativt alls med det, men det gör synen på religion än mer intressant. För om det vore så att Sverigedemokraterna var tveksamma till moskéer mot bakgrund av att de anser att Sverige av tradition är ett kristet land, vilket de ofta försöker påskina, så borde de ju i konsekvensens namn vara lika kritiska till judiska församlingar som moskéer (vilket förvisso vore lika korkat även det, men lite mindre motsägelsefullt). Sverigedemokraternas syn på moskéer bygger av allt att döma på fördomar och inget annat.

-------------------------------------------------------------------------

En liten rättelse: Jag skrev tidigare fel om vilken plats på EU-listan som Sverigedemokraten som citeras i tredje stycket hade, det var inte som jag tidigare råkade skriva nr 10 utan nr 17 som det numera står. Jag ber om ursäkt för detta.

Inte bara negativt i Ryssland

2009-07-21T12:44:00.002+02:00

Svenska Dagbladet tenderar att måla i svart så ofta Ryssland skildras. Och det lagförslag som omnämns i dagens tidning är sannerligen ingen rolig läsning. Men det finns också mycket som tyder på en mindre negativ utveckling i Ryssland och det är viktigt att även det uppmärksammas.

Sammantaget är utvecklingen i Ryssland väldigt svår att beskriva som linjär eller tydlig, framsteg och bakslag för demokratin sker omvartannat och det politiska systemet är svårförstått och invecklat.

Ett stort bakslag är att morden på journalister och människorättsaktivister fortsätter. För en vecka sedan mördades Natalia Estemirova, en känd människorättsaktivist som kritiserat regimen i Tjetjenien och granskat korruptionen där och i övriga Ryssland. Estemirova bortfördes från sin bostad kl 8.30 på morgonen med åtskilliga vittnen, vilket tyder på att mördarna inte var så oroliga för att bli stoppade eller åtalas. Att Tjetjeniens President Kadyrov skulle vara inblandad i mordet på ett eller annat sätt verkar inte precis osannolikt. Kadyrov tillsattes av Putin och har under hela sin hårdföra regeringstid backats upp av honom.

Men samtidigt som mordet är ett väldigt negativt tecken finns det hoppfulla sådana också. Inte minst President Medvedevs sätt att kommentera mordet som skiljer sig tydligt från Putins kommentarer till mordet på Anna Politkovskaja 2007.

Medvedev sade att dagen Estemirova dog var en sorgens dag för Ryssland och att han var djupt chockad. Han kallade Estemirova för "vår människorättsaktivist", sade att hon var ett föredöme för unga ryssar och att hon "förtjänar rättvisa för hon försvarade vårt juridiska system".
Det kanske inte låter som mer än vad man borde förvänta sig men jämför med Putin som kommenterade mordet på Politkovskajas med att det "skadar Ryssland mer än hennes artiklar".

Medvedev har också träffat den regimkritiska tidningen Novaya Gazeta´s chefredaktör, vilket får ses som en tydligt positiv signal och har hyllat Gulag Memorial-projektet som kartlägger Stalins brott mot mänskliga rättigheter, ett projekt som Putin motarbetat. Medvedev stoppade för några månader sedan också ett förslag från Duman om att censurera bloggare.

Och det finns fler demokratiska krafter bland makthavarna i Ryssland. Oligarken Alexander Lebedev som är Rysslands 25.e rikaste person är en av delägarna i Novaya Gazeta och en frekvent och frispråkig kritiker till Kremls agerande på många områden. Och i Ingusjien har den av Medvedev tillsatte Presidenten Yevkurov tagit initiativ till dialog med den lokala oppositionen vilket enligt människorätts aktivister är ett tecken på klara förbättringar. Tyvärr har även Yevkurov drabbats av våld, han vårdas nu på sjukhus efter ett bombattentat den 22.e juni.

Det finns sammantaget mycket som pekar i negativ riktning, men också en hel del som tyder på en mer positiv utveckling i Ryssland. Men för att få reda på det senare får man generellt söka sig bortom SVD och ofta till icke-svenska medier.

Är vi inte individer?

2009-07-14T14:02:00.006+02:00

Historien om familjen i Uppsala, där fadern hållt sin barn och fru inspärrade, är ytterligt skrämmande att ta del av. Men tyvärr är många av reaktionerna på händelserna väldigt förutsägbara och förenklade. Jag blir så fasligt trött på hur människor försöker göra personer till delar av grupper som är förutbestämda av utomstående krafter utan egna beslut och ansvar.

För när bloggare och andra tyckare på nätet försöker göra de tragiska händelserna i Uppsala till en fråga om härkomst blir jag sur. Om det nu skulle vara så att fadern i familjen har gjort det han gjort bara för att han kommer från ett annat land, varför gjorde då Josef Fritzl det han gjorde - för att han är österrikare? Varför gjorde Hagamannen och Anders Eklund det de gjorde - för att de är svenskar?

Jag tror absolut att vi som människor i någon mån påverkas av vår uppväxt och olika kulturella värderingar i vår omgivning. Men ytterst så är vi människor, individer, som fattar våra egna beslut, har våra egna skäl och vårt eget ansvar att bära. Vår omgivning kan ha påverkat oss men vår omgivning kan inte förklara, eller lastas för, varför vi beter oss som vi gör.

Jag är så övertrött på människor som menar att svenskfödda brottslingar är brottslingar för att de har någon fel i huvudet eller har haft en konstig uppväxt medan utrikes födda dito är det på grund av sin härkomst.

Låt fadern i Uppsala ta ansvaret för sina gärningar, och lägg inte någon kollektiv skuld för det han gjort på luddigt definierade folkgrupper. För hans landsmän är lika lite medskyldiga till det han har gjort som jag och andra svenskfödda är till Anders Eklunds brott.

SVD, SVD, DN, DN, HD, SVD

Kul Sarah Palin sång!

2009-07-10T18:56:00.003+02:00

När nu Sarah Palin åter är på mångas läppar efter att hon efter bara två och ett halvt år tackar för sig och lämnar guvernörsposten i Alaska tänkte jag passa på att tipsa om en intressant artikel om hennes avgång och följande grymt roliga videoklipp med en kärlekssång till Sarah Palin.

Den innehåller rätt många roliga referenser till saker som Palin kläckt ur sig, två ryska killar sjunger om att de tittar på henne varje dag från sitt fönster i Moskva (apropå Palins uttalande om att hon har utrikeserfarenhet för att man i princip kan se Ryssland från Alaska).
De sjunger att de vill "fly into your airspace" (apropå det likaledes intressanta påståendet att hon hade utrikeserfarenhet för att Ryssar som vill till USA flyger in över Alaska, att det sedan inte inträffat på rätt länge och aldrig när hon styrde Alaska var tydligen inte så relevant).
Slutligen parafraserar de också på Palins citat "When Putin rears his little head over America" (ett väldigt Presidentlikt sätt att uttrycka sig om en Premiärminister från ett annat land).

Håll tillgodo och trevlig helg!

Kristdemokratin svår att tagga

2009-07-09T18:16:00.003+02:00

Sedan Göran Hägglunds tal på rikstinget och i Almedalen har Kristdemokraterna varit heta i den offentliga debatten. Hägglund blir ömsom sågad och ömsom hyllad, vilket troligen var precis vad som avsågs från hans sida. Men när Hägglund sedan uttalar sig för en restriktiv alkoholpolitik blir delar av hyllningskören lite tvära, men är det på grund av sakfrågan eller för att de får svårt att tagga Kristdemokraterna enligt de egna mallarna.

Jag tyckte att Hägglund gjorde en stark insats i Almedalen. Det innebär inte att jag höll med om varje strof, men han berörde många viktiga frågor och han talade med empati och medkänsla. Och inte minst var han lite kaxig, stack ut hakan och vågade peka ut riktningen. Och det tror jag var viktigt.

Men sen kommer de eviga diskussionerna, som går ut på att "tagga" KD och sätta in oss i ett färdigutformat fack. De försöken ser lite olika ut. En del liberaler och vänsterföreträdare har övertolkat Hägglunds spetsfundigheter in absurdum och tycker att han framstår som bakåtsträvande och en del annat. En del andra tycker istället att Hägglund har blivit värdekonservativ och jublar över det. Det är de senare som sen får en chock när Hägglund ger uttryck för att han vill ha en restriktiv alkoholpolitik. "Men hallå, vad hände - det är ju inte konservativt! Vad vill han egentligen den där Göran?" verkar de fråga sig.

Men sanningen är att Göran inte alls har svårt att välja fot, han är helt enkelt kristdemokrat. För inom kristdemokratin finns det frågor som tangerar konservativa idétraditioner, varav en del lyftes fram i Almedalstalet, men det finns också andra tankar som den om det allmänna bästa som säger att individens frihet inte alltid bör stå i centrum om det leder till att andra drabbas negativt.

För samtidigt som jag tror på människors rätt att få ta beslut om det som rör dem så tror jag också att vi har ett ansvar för andra. Och om min optimerade frihet leder till ofrihet för andra måste jag ta hänsyn till det. För min egen del skulle det inte göra något att systemet var öppet längre på kvällarna, eftersom jag inte har problem med alkoholmissbruk. Men då en sådan förändring skulle leda till en ökad konsumtion och därmed problem för många människor, så är det inte ansvarsfullt att förespråka den för det allmänna bästa.

Borgerliga ledarsidor kräver nu att Hägglund skall välja sida, för man kan enligt deras resonemang inte tycka att familjer skall få mer makt att forma sin tillvaro samtidigt som man vill ha minskade införselkvoter. Men kristdemokratin är en egen ideologi som inte går att klämma in i de vanliga ism-mallarna, och till ledarsidornas förtret, är den svår att tagga som nåt annat än just kristdemokrati.

Mordet i Tyskland oroar

2009-07-09T10:43:00.004+02:00

Mitt under pågående rättegång lyckades en man som stod åtalad för att utan anledninga ha avvisat en muslimsk kvinna från en park, mörda kvinnan inför ögonen på polisen. När kvinnans man försökte skydda henne blev han av polisen skjuten i benet, då polisen uppfattade det som att det var han som gav sig på henne. Det är ett ytterligt tragiskt mord som riskerar få långtgående konsekvenser om inte den tyska regeringen agerar snart.

Hur en person som står åtalad för ett rasistiskt motiverat brott kan lyckas smuggla in en kniv i en rättssal där han skall möta den kvinna som väckt åtal mot honom är oförståeligt. Hur han kan klara av att göra ett så våldsamt utfall mot kvinnan att hon brags om livet utan att de beväpnade poliserna hinner sätta stopp för det hela medan de istället skjuter hennes man är också obegripligt.

Jag tror för egen del att det inträffade huvudsakligen är resultatet av ett antal olyckliga misstag från polisens sida och inte reflekterar någon djupare rasism, bortsett från förövaren som uppenbart begår ett hatbrott. Men jag kan å andra sidan känna förståelse för att muslimer som känner sig utsatta kan uppleva det inträffade som ett tecken på att det tyska rättsväsendet inte tar rasism riktad mot muslimer på allvar.

Och det är självklart att de strömningar som profiterar på att skapa motsättningar mellan muslimer och västvärlden sätter hela propagandamaskineriet i rörelse för att spä på frustrationen och sorgen. I en sådan situation gäller det att agera snabbt och att göra det enormt tydligt att länder i Europa inte tolererar rasism eller islamofobiskt hat. Det gäller att vara övertydlig och att förekomma snarare än att förekommas.

När Lars Vilks härförleden ville ha lite medieutrymme och gjorde en rondellhund med Muhammed på var Fredrik Reinfeldt föredömligt tidig med att bjuda in muslimska ledare och imamer för ett samtal, som bidrog till att stoppa de motsättningar som annars skulle kunna blossa upp. Men när nu något långt allvarligare inträffar i Tyskland, då tar det flera dagar innan Merkel reagerar överhuvudtaget och när hon väl gör det så är det med ett uttalande som är så vekt och luddigt att det snarare riskerar att förvärra situationen.

Jag hoppas att den tyska regeringen tar sitt sinne tillfånga och kommer med en ordentlig reaktion snart för annars riskerar det att få konsekvenser som drabbar långt fler än den mördade kvinnans anhöriga.

Familjepolitiken - till för vem?

2009-06-26T16:01:00.002+02:00

En arbetsgrupp i Kristdemokraterna har arbetat med att ta fram ett förslag till uppdaterad familjepolitik. Förslagen har vållat en del diskussion, inte minst att man från arbetsgruppen sagt att partiet måste anpassa sin politik för att tydligare vara till för alla familjebildningar.

Det finns de som menat att detta skulle vara ett avsteg från kristdemokraternas värderingar, men det är som jag ser det inte korrekt. Frågan man måste ställa sig är vem politiken ytterst skall vara till för.

Jag menar att det med vår ideologi bör vara en självklarhet att vi i vår familjepolitik utgår från barnens perspektiv och verklighet. Även om föräldrar behöver stöd och hjälp så är det rimligen barnen som är mest utsatta varför vår politik måste utgå från hur den påverkar deras situation.

Om vi nu skall sätta barnen i centrum med vår politik så måste vi också se till vilka familjer som, för barnens skull, är i störst behov av ekonomisk eller annan hjälp. Det blir då uppenbart att en familj med en förälder generellt sett har svårare förutsättningar att skapa ekonomisk trygghet för barnen än en familj med två föräldrar. Att värna barnens bästa kan alltså exempelvis innebära att man, som arbetsgruppen föreslår, verkar för höjda bostadsbidrag för ensamstående föräldrar.

Jag har själv växt upp i en familj med båda mina föräldrar, vilket jag är enormt tacksam för. Men verkligheten är att alla familjer inte är kärnfamiljer, då måste vi ha en politik som sätter barnens bästa främst. En politik som gör att barn som växer upp med en förälder har möjlighet till ekonomisk trygghet och att också de kan få ta ridlektioner och köpa fotbollsskor.

Att värna kärnfamiljer framför andra familjebildningar kan verka klokt, men om den reella innebörden av en sådan politik blir att barnen i andra familjebildningar får ta smällen, då är det svårt att kalla det för kristdemokrati. Jag menar att arbetsgruppen har gjort ett mycket bra jobb, snarare än att förändra partiets värderingar så har de uppdaterat politiken så att vi kan omsätta vår värderingar i verkligheten.

Rösta på Ofelia på rikstinget!

2009-06-24T09:41:00.002+02:00

Imorgon drar årets riksting igång, skall bli riktigt kul även om jag denna gång inte är ombud. Bland alla de viktiga beslut som skall fattas finns att välja vilka som skall sitta i vår partistyrelse och jag vill gärna uppmärksamma er alla på ett av valberedningens förslag.

Ofelia Namazova från Örebro är föreslagen som ersättare. Då Ofelia är relativt ung är hon kanske inte så välkänd för alla i partiet och jag vill därför passa på att slå ett slag för henne nu dagen innan rikstinget drar igång.

Ofelia har en bakgrund som hon inte delar med alltför många i partiet då hon som 15-åring kom som flykting till Sverige från Azerbadjan. Innan hennes familj fick uppehållstillstånd tvingades de leva som gömda under en period. En erfarenhet som Ofelia delar med många människor runt om i Sverige. Trots att Ofelia inte hunnit vara så länge i Sverige har hon fått gjort desto mer, hon har varit ordförande för KDU i Örebro, som under hennes ledarskap blev utsett till årets lokalavdelning. Hon är numera distriktsordförande för KDU i Örebro län, sitter i KDUs Organisationsutskott och har kommunala uppdrag.

I KDU är Ofelia en stark röst för en human migrations- och integrationspolitik. Med sitt kunnande, taget ur både egna erfarenheter och pågående juridikstudier, och ett brinnande engagemang har hon gjort avtryck både i talarstolen och nedanför den.

Jag vet att det finns de som tycker att man måste ha varit med i en lång rad år och haft en väldig massa uppdrag för att förtjäna en plats i partistyrelsen. De menar att den viktigaste tillgången i ett sådant uppdrag är erfarenheten. Jag tror att det är minst lika viktigt med ett engagemang och en tro på det man gör. Som jag ser det personifierar Ofelia ett sådant engagemang.

Men om man tycker att erfarenhet är det viktigaste så skall man komma ihåg att Ofelia med sin bakgrund har erfarenheter som ingen annan i partistyrelsen besitter. Jag kommer själv inte ha någon röst att lägga men jag hoppas att ni som är ombud väljer att lägga er röst på Ofelia Namazova.

Hur i hela friden tänker man då?

2009-06-19T11:43:00.003+02:00

Som Kristdemokrat kan man inte annat än väldigt starkt beklaga och förvånas över uttalanden från en av våra politiker i dagens SVD.

Man kan väl bara hoppas på att uttalandena gjordes utan eftertanke och reflektion och att avsikten var något annat. Om en av våra partimedlemmar på allvar menar att det är "personerna som varit lite radikala och handlat fel i sin maktposition som har åstadkommit något" så bör den nog fundera över sin partitillhörighet.

Dessutom bör ju sägas att den nämnda infrastruktursatsningen som Hitler gjorde finansierades av pengar som avsatts för medborgarnas pensioner, och i realiteten körde landets ekonomi i botten. Underskotten som skapades var ett av skälen till andra världskriget då Tyskland behövde intäkter från de länder som de erövrade för att klara sin ekonomi.

Vad innerligt arg man blir av att läsa sånt här.

Varför inga protester nu då?

2009-06-16T19:08:00.003+02:00

Härförleden var det stora protester när Israel spelade tennis i Malmö och matchen stängdes för publik. När nu Europas sista diktatur som fängslar oppositionella, använder dödsstraff flitigt och där demokratikämpar försvinner utan spår gästar Malmö är protesterna obefintliga.

Jag skrev när det begav sig om det inkonsekventa i att protestera mot Israel-matchen, men dagens match är en ännu bättre illustration av det hela. Det verkar för mig som att en del människor på ett tydligare sätt kopplar samman judar med staten Israels agerande än andra folkgrupper och deras länders göranden, denna differentierade syn är ganska otäck när man analyserar den djupare.

Varför kryssa Sturesson?

2009-05-28T23:18:00.002+02:00

Så här när valdagen börjar närma sig på allvar tänkte jag att det kunde vara på sin plats att ge några skäl till varför jag tycker att man skall sätta ett kryss framför just mitt namn på Kristdemokraternas valsedel.

Jag tänkte därför skriva en del om de frågor som jag ser som viktigast i årets EU-val och berättar vad jag skulle vilja arbeta för om jag fick chansen att göra en insats i EU-parlamentet.

Klimatet

Alla partier och i stort sett alla kandidater driver klimatfrågorna, vilket är positivt då det är en av vår tids främsta ödesfrågor. Jag tror att det är särskilt viktigt i den finansiella kris som vi nu befinner oss i att vi inte låter oss övertalas om att sänka våra ambitioner på detta område. Snarare så tror jag att det mål för sänkta utsläpp som mitt parti och flera andra partier vill se till år 2020, på 30%, kan vara för lågt satt. Sedan klimatmålen förhandlades fram mellan EU-länderna har ny forskning kommit som visar att våra mål kanske inte är tillräckliga, därför kan det vara klokt att överväga ytterliggare ambitionshöjningar.

Dessutom tycker jag att det är viktigt att vi inte enbart sänker våra utsläpp genom att finansiera förändringar i andra delar av världen utan att vi också tar vårt ansvar för att minska vår egen klimatpåverkan. Detta kan göras genom energieffektiviseringar och utbyggnad av klimatsmart elproduktion.

Kärnkraften kan vara en del i detta men jag tycker inte att vi med skattemedel skall finansiera utbyggnad av kärnkraften då den trots allt lämnar ett negativt arv, i form av förbrukat kärnbränsle, till kommande generationer. Jag sällar mig alltså inte till den skara som ser kärnkraften som den stora lösningen, men jag tror tyvärr att den kan vara en nödvändig del av vår energiförsörjning de närmaste årtiondena.

Migration

Den fråga som engagerar mig mest personligen, är migranters och minoriteters situation i unionen. Jag tycker att det är cyniskt att EU-länder som Spanien, på ön Ceuta kan satsa 2 miljarder kronor på att bygga ett fort som är ämnat att hålla människor som försöker fly undan fattigdom och förtryck ute, men inte anser sig ha råd att ta emot dessa människor istället. Jag tycker att det är cyniskt att EUs gemensamma kustbevakning Frontex har instruktioner som säger att de inte skall rädda båtflyktingar i undermåliga farkoster utan istället tvinga dem att återvända, även när det innebär en uppenbar risk för flyktingarnas liv.

Och dessutom menar jag att det hela är väldigt oekonomiskt. För inget land har någonsin lyckats hålla migranter borta med hårda gränskontroller. Det kampen mot migranterna istället innebär är att de som lyckas ta sig till Europa tvingas leva utanför samhället och ta svartjobb och på så vis inte bidrar till skatteunderlaget. Till och med en konservativ som Ronald Reagan insåg vikten av att skapa möjligheter för migranter att kunna bli legala medborgare och på så sätt bli ekonomiskt och socialt delaktiga i samhället, att många länder i Europa inte förstår detta är djupt beklagligt.

Jag vill verka för att det istället skapas nya sätt att söka uppehållstillstånd i EU-länder för att undvika att flyktingar tvingas i händerna på människosmugglare. Jag vill verka för möjligheter till arbetskraftsinvandring för både låg- och högkvalificerade migranter.

Jag vill också verka för att vi skapar ett system där alla medlemsstater förbinder sig att ta emot flyktingar, men att det enbart skall finnas minimikrav på länderna, inget land skall hindras från att ha en mer generös migrationspolitik. Jag vill verka för att vägar skapas för dem som idag lever illegalt i Europa till att få en legal status och en möjlighet till medborgarskap.

Integration och minoriteters situation

Integrationspolitiken är inte i första hand en EU-fråga och bör bevaras på det nationella planet. Dock bör resurser prioriteras till att utvärdera och sprida ”best-practice” lösningar mellan medlemsländerna. Det behövs mer forskning och samverkan för att förbättra integrationsarbetet i hela unionen.

Flera etniska minoriteter är idag väldigt utsatta i en del medlemsstater. Romer är särskilt utsatta i bland annat Italien och Ungern, i båda dessa länder tillämpas regler och lagstiftning som är diskriminerande på basis av etnisk tillhörighet. Detta får aldrig accepteras inom den Europeiska Unionen som skall vara ett föredöme när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag vill verka för att det skall utformas tydliga regler för minoriteters rättigheter och att brott mot dessa skall få märkbara konsekvenser för medlemsländer. Jag vill också verka för att minoriteters situation skall vara ett av de viktigaste momenten i avgörandet om ett land skall få medlemskap i den Europeiska Unionen.

Behandla alkoholen som en folkhälsofråga

Tyvärr är vi i Europa både de största producenterna och de största konsumenterna av alkohol i världen. Det finns starka krafter i Europa som arbetar för att alkoholen skall ses som vilken vara som helst, men ett sådant synsätt är enligt mig djupt förödande. Jag vill att alkoholen istället skall hanteras som en folkhälsofråga och att de olika medlemsstaterna skall ha möjlighet att besluta om begränsningar av den fria rörligheten för alkohol för att värna folkhälsan.

Det är för mig viktigare att skydda minderåriga från smuggelsprit än att förenkla mina egna alkoholinköp genom att tillåta de alldeles orimliga införselkvoter som idag gäller. Jag vill därför verka för en minskning och konkret specificering av de generella införselkvoterna för alkohol.

Utöver detta finns det givetvis en stor mängd viktiga frågor som behandlas i EU-parlamentet, men då jag i huvudsak instämmer i mitt partis syn på saker och ting, hänvisar jag för en mer generell beskrivning av vad en röst på en kristdemokrat innebär till vårt valmanifest.

Om du undrar över hur jag ser på någon ytterliggare fråga får du gärna ställa den i kommentarsfältet så skall jag försöka svara så snart jag kan. Tack för att du tog dig tid att läsa!

Dagens dummaste

2009-05-27T10:07:00.004+02:00

MUFs ordförande Niklas Wykman har nog spenderat lite för mycket tid med att kolla på film. Hans förslag på Newsmill om att Sverige skall skicka militär för att frita Dawit Isaak är något som möjligen skulle funka i en Guillou-bok, men borde vara för ogenomtänkt för att framföras ens av en ungdomsförbundsordförande.

Vi är många som blivit berörda och upprörda över Eritreas presidents uttalande om att Isaak inte kommer att få vare sig frigivning eller rättegång. Och det finns ännu saker att göra, exempelvis borde EU hota med att dra in bistånd om inte rättssäkerheten i landet upprätthålls.

Men en mindre invasion för att frita en person, som sannolikt skulle stryka med på kuppen, ja det är väl att överdriva en aning. Har Wykman reflekterat över alla civila och militära offer som en sådan insats skulle kräva? Har han funderat över konsekvenserna om alla länder skulle ge sig själva rätten att skicka in elitsoldater för att frita fångar som sitter i fängelse på lösa grunder? Har han noterat hur bra det gått när man försökt avsätta diktaturer med militära medel på sistone?

Nej, Wykmans utspel kvalar med god marginal in som dagens dummaste.

Tankar om KDUs inriktning och framtid

2009-05-26T17:34:00.003+02:00

Jag kom i söndags hem från KDUs riksmöte i Växjö, och har sedan dess tänkt en del på utvecklingen i KDU och hur framtiden för förbundet ser ut. Jag tänkte därför ta en liten paus i valrörelsearbetet för att dela med mig av några reflektioner.

Innan jag säger något annat så vill jag nämna att riksmötet var väldigt väl arrangerat, ett av de proffsigaste och bäst fungerande arrangemangen under min tid i förbundet. Det var dessutom väldigt roligt att få träffa många nya och gamla KDUare, i många fall var det ett bra tag sedan man sågs senast då jag trappat ner rätt mycket på engagemanget i förbundet och inte hinner vara med överallt på samma sätt som jag var för ett tag sen.

Jag blev aktiv i KDU när Jakob Forssmed var ordförande och har sedan 2003 följt utvecklingen på rätt nära håll, har hunnit med att vara både distriktsordförande och förbundsstyrelseledamot och deltagit på de sex senaste riksmötena. Skillnaderna mellan 2003 och 2009 års upplaga av KDU är väldigt märkbara som jag upplever det, både i reella ställningstaganden och i stämning och retorik.

Det togs en del väldigt beklagliga beslut i år som jag ser det och jag vill reflektera en del kring dem.

Först och främst beslutade KDU att ställa sig bakom en modifierad version av försörjningskrav för anhöriginvandring. KDUs version är förvisso en aning mindre drastiska än moderaternas förslag, men då skall man komma ihåg att Kristdemokraterna är helt mot förslaget. Förvånansvärt att ett ungdomsförbund är mindre idealistiska än sitt moderparti, men så är det tyvärr i flera frågor.

Det är djupt motsägelsefullt att ett ungdomsförbund som säger sig stå upp för familjer kan förorda en lagförändring som hindrar familjer från att umgås. Under Weimers ordförandeskap har KDU till och med startat en blogg med det föga ungdomliga namnet familjevarderingar.se där rätt träiga inlägg om familjens vikt läggs ut någorlunda regelbundet. Man frågar sig hur mycket det ligger bakom familjekramandet när invandrade familjer tydligen inte skall ha rätt till varandras närvaro.

KDU röstade även igenom att procentmålet i biståndet skall avskaffas, vilket gör att ett förbund som i många, många år har drivit på sitt moderparti om att dubbla nivåerna till 2% av BNP helt plötsligt inte ens kommer att kräva att det upprätthåller nuvarande nivå. Återigen lyser idealismen och visionerna med sin frånvaro. Vi som gick in i KDU för att vi hade en dröm om att arbeta för en rättvisare och medmänskligare värld och vi tyckte att den kristdemokratiska ideologin med sitt okränkbara människovärde var grunden för att kunna bedriva ett sådant arbete, vi kan bara förvånas.

Dessutom ställde sig KDU bakom formuleringar om att vi skall verka för att stärka den nationella sammanhållningen och stoltheten och uppmärksamma det svenska. Argument om att det mesta av forskningen visar att människor med starkare nationell stolthet generellt också är mer fördomsfulla och avvisande gentemot andra länder och kulturer lämnades helt obesvarade eller bemöttes med svepande argument om att någon gammal kristdemokratisk filosof skrev att nationalism var bra. Men om vi blint skall följa sedan länge döda tänkare kanske vi får ifrågasätta kvinnornas rättigheter, jämställdhetsarbete och en massa annat som vi tar för givet också.

Är det verkligen genom att betona det "svenska", vad nu det är, som vi skall skapa sammanhållning över nationella- och kulturella gränser? Jag tror att det är helt fel väg att gå, och oroas dessutom av bristen på tankar om vilka stödåtgärder som krävs för en bättre fungerande integration. Jag tror att stöd är långt effektivare än krav och jag menar att det mesta av forskning och logik stöder denna uppfattning, men i KDU verkar det vara kraven som skall stå i centrum.

Som jag ser det har KDU under de senaste åren stått inför många val om vilken inriktning som skall gälla.

Man har kunnat välja att vara ett förbund med fokus på miljö, bistånd och internationellt samarbete och solidaritet, en human och människovärdig invandrings- och integrationspolitik och andra frågor med den lilla människan i centrum. Med visionära idéer och idealism där människosynen varit central och inspiration hämtats från nordiska systerorganisationer och demokraterna.

Eller att vara ett förbund med tydliga influenser från den amerikanska högerrörelsen och fokus på värdefrågor, kärnfamiljen, nationalstaten, låga skatter och stark militär. Där idéerna präglats mer av realism och en i grunden pessimistisk världssyn och inspirationen kommit från tyska och sydeuropeiska systerorganisationer och republikanerna.

Det går säkert att hyfsat trovärdigt argumentera för att båda dessa inriktningar kan kallas för kristdemokrati, men jag är helt säker på vilken av dem jag föredrar och lika övertygad om att KDU generellt sett i allt större utsträckning väljer den andra.

Precis som jag trodde

2009-05-21T12:36:00.004+02:00

Novus Opinions undersökning visar på tydliga sympatiströmmar från Sverigedemokraterna till Piratpartiet, precis som jag gissade på min blogg häromdagen. Utöver att det alltid är roligt att få rätt så är det givetvis väldigt positivt om Piratpartiet kan hjälpa till att hålla Sverigedemokraterna utanför EU-parlamentet. Det kan verka knepigt med sådana sympatiströmmar men jag menar att det finns en viss logik i det hela.

Även om SD och PP står rätt långt ifrån varandra så har de det gemensamt att de är populister och enfrågepartier. Jag tror att det, åtminstone i svensk politik, bara finns utrymme för ett enfrågeparti åt gången. Min gisssning är att många personer som känner missnöje med de etablerade partierna inte är så klara över exakt vad de är missnöjda med, det rör sig ofta om en mer allmän misstro mot politiken. När valet skall avgöras så tar de det missnöjesparti som för tillfället har mest vind i seglen.

Därför kan samma person rösta på antingen Sverigedemokraterna eller Piratpartiet hur ologiskt det än kan verka om man bara ser till sakfrågorna. När man vet vad man är emot men inte vad man är för så gör det inte så stor skillnad vad man röstar på, det väsentliga är snarare vilka man inte röstar på.

Därför kommer SD inte in i år

2009-05-17T15:22:00.002+02:00

Sverigedemokraterna satsar hårt på årets Europaparlamentsval. Det brukar vara lättare för ett mindre parti att lyckas i val där deltagandet är lågt, men trots att jag tyvärr inte tror att årets valdeltagande blir så avsevärt mycket högre än i tidigare EP-val är jag övertygad om att Sverigedemokraterna kommer att misslyckas med att ta sig in i år.

Det stora skälet till varför jag är så pass säker på detta är, utöver att partiet saknar en bra politik och sund människosyn, konkurrensen från ett relativt nytt parti som just nu får det mesta av den uppmärksamhet som riktas mot de partier som finns utanför parlamentet idag.

De flesta medier och analytiker har lyft fram Piratpartiet som en konkurrent till främst Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det ligger nog mycket i det, men jag menar att man har missat att uppmärksamma det som talar för att (PP) även kommer att dra väljare från (SD).

För de har en hel del gemensamt. Båda partier lockar främst unga väljare, de har en retorik som är relativt svartvit och förenklande och på så vis tilltalar de väljare som tycker att politiska budskap kan vara svårsmälta och kännas irrelevanta för dem själva.

Båda partier är kritiska mot alla styrande partier och använder ofta argument som andas en hel del misstro mot politiker generellt. Båda partier fokuserar på en fråga och menar att de flesta problem skulle lösas om de fick som de ville på just sitt fokusområde.

Om det nu blir som så att (PP) blir partiet som håller (SD) utanför Europaparlamentet är jag fullt beredd att hälsa dem välkomna till Bryssel och tacka så mycket.

SvD, DN

Släpp patenten loss, det är vår?

2009-05-16T21:41:00.002+02:00

Jag deltog häromdagen i en Youtube-debatt med Piratpartiets Amelia Andersdotter, där jag frågade henne om partiets syn på klimatmålen. Hon svarade rätt slipat, måste jag säga, och jag hjälpte henne lite på traven genom att blanda ihop patenttiden för mediciner med den allmänna patenttiden. Men grundproblemet i hennes resonemang hann inte tas upp.

För även om det kan låta som en alldeles lysande idé att släppa alla patent lösa så att vi kan fixa diverse problem så är det också ett sätt att strypa finansieringen av den forskning som skall ge oss nya lösningar.

Andersdotter hävdar att staten finansierar mycket av forskningen i Sverige, det är en sanning med modifikation. Staten står för en stor del av finansieringen av den universitets- och högskolebaserade forskningen. Denna forskning är förvisso enormt viktig, men den forskning som faktiskt leder till konkreta produkter och färdiga lösningar finansieras generellt sett inte till så stor del av staten utan av företag som vill tjäna pengar.

Ett företag kan lägga 20 års forskning på en enskild produkt vilket gör att de måste satsa stora pengar utan att kunna vara säkra på en vinst. Det som motiverar dem är möjligheten att under den tid då de har patent på produkten kan de i bästa fall tjäna en hel del pengar. Om vi genom att ta bort eller drastiskt korta patenttiderna stryper företagens möjligheter att göra vinst på nya uppfinningar så stryper vi också resurserna till att forska fram nya produkter.

Att släppa patenten lösa är i bästa fall en tillfällig lösning på en del problem men det mest sannolika resultatet vore att forskningen på många invecklade och resurskrävande områden avstannar eller upphör helt. Hur trist patent och upphovsrätt än kan verka så har vi dem av en anledning.

Dags för Europeisk hatlagstiftning?

2009-05-12T14:20:00.006+02:00

Ett område där det råder stora skillnader inom Europa och även bland EU-staterna är synen på hatmotiverade brott. Det borde vara en självklarhet i varje demokrati att ingen människa skall få kränkas för sitt val av sexuell partner, men tyvärr är verkligheten en annan.

I EU-länder i Baltikum och Östeuropa är olika typer av attentat mot gay-evenemang vardagsmat. Flera tidningar rapporterar idag om att Sören Juvas, RFSLs ordförande blev misshandlad när han deltog i en pride-marsch i Moldavien. Moldavien är förvisso ett land som står rätt långt ifrån ett EU-medlemskap i dagsläget men samma strömningar finns tyvärr i en del av medlemsländerna.

Och det är inte bara HBT-personer som blir utsatta för hot och våld, även etniska minoriteter, inte minst romer, utsätts regelbundet för olika typer av trakasserier på grund av härkomst.

Ett hot är alltid ett hot och misshandel alltid misshandel, men när ett brott är motiverat av ett hat riktat mot minoriteter är det allvarligare och bör bedömas därefter. Det kan vara värt att fundera över om inte en hatbrottslagstiftning av svensk modell borde vara något att slåss för på EU-nivå. För ingen skall behöva känna sig utsatt eller otrygg på grund av sin sexualitet eller etnicitet oavsett om de bor i Malmö eller Riga.

Andras väl över egen bekvämlighet

2009-05-01T12:42:00.004+02:00

Det blev en jämförelsevis lugn valborg, vilket i och för sig inte innebar att det var lugnt - bara lugnare än vanligt. Polisen fick avlossa varningsskott i Barkarby, flera personer greps för misshandel och många underåriga har tagits in för fylleri runt om i landet.

Men, som sagt, det var lugnare än vanligt. En stor anledning till detta var att många vuxna valde att spendera kvällen ute, i nykert tillstånd, och på så vis skapade lugn genom att finnas på plats. Det var en viktig insats men kanske inte helt logisk egentligen, det var kanske inte direkt de själva som skulle drabbas av eventuella oroligheter, deras egna barn var kanske inte ute på gatorna men de var där ändå.

Det är något väldigt fint i det tycker jag, när människor sätter andras väl över sin egen bekvämlighet. En inställning som jag tror att vårt samhälle skulle behöva mer av.

Jag var häromdagen på en debatt inför årets EU-parlamentsval. När jag tog upp Kristdemokraternas förslag om att vi borde sänka införselkvoterna av alkohol var det många som tittade oförstående på mig. Jag förstår dem, det är ytterligt bekvämt för oss som är vuxna att kunna åka och köpa mycket billig alkohol på en gång, vi sparar både tid och pengar på det.

Men samtidigt är det ett faktum att väldigt mycket av den alkolhol som körs över sundet av privatpersoner inte alls används till eget bruk utan bjuds ut till försäljning i garage och från bagage, i små privata butiker där ingen åldersgräns gäller. Med all sannolikhet var många av de underåriga som i natt togs in för fylleri berusade av alkohol som hamnat i deras händer i någon sådan butik.

Att sänka införselkvoterna till en mer rimlig nivå än den vi har idag handlar nämligen i grunden om att sätta andras väl över vår egen bekvämlighet. Och ja, jag vet att det inte är helt logiskt, men det ligger något väldigt fint i det.

Nätets hjältar eller?

2009-04-29T12:54:00.003+02:00

Hanne Kjöller skriver väldigt bra och tydligt om Pirate Bay i dagens DN. Jag kan inte annat än hålla med henne. TPB är en verksamhet som gjort stora vinster på att förmedla något de inte äger. För att göra en liknelse så kan man jämföra det med att de haft en garagebutik där man kunde hitta saker billigt som någon annan har stulit. Sånt brukar kallas för häleri men många TPB anhängare tycker liksom att de står över lagstiftningen och har en bättre idé om vad som är rätt och fel än vad som fastslås i lagboken.

Jag tycker förvisso att det kan vara rätt att bryta mot lagen i vissa fall. Att engagera sig i en förbjuden demokratirörelse i Vitryssland kräver mod. Att hålla igång ett fristående bibliotek på Kuba är modigt och värt all respekt. Men att hjälpa folk att slippa betala för filmer, dessutom generellt folk som bor i rika länder och borde kunna betala för sig. Att förmedla bilder på Arbogabarnen till hela världen och därigenom ge dem en ofantligt större spridning än de annars skulle få. Är det verkligen hedervärt? Är det modigt? Är det rättrådigt?

Jag tycker det inte, och har svårt att förstå dem som engagerar sig så enormt i en fråga som mest handlar om att göra livet lite billigare för dem som redan har det bra. Gratis må vara gott men det betyder inte att det är rätt.

FN´s baksida

2009-04-20T21:24:00.002+02:00

FN-samarbetet är viktigt och fyller många välbehövda funktioner. Men... det finns ju också en del nackdelar med ett samarbete där alla skall vara med och få höras. Det har inte minst den närmast komiska rasismkonferensen som nu hålls i Geneve visat på.

Det är frågan om man skall skratta eller gråta när en President som förnekar förintelsen har mage att kritisera Israel för folkmord, och att denna President dessutom får utrymme att ge uttryck för sina virrigheter på en konferens som skall verka för att stävja rasism.

En annan sak som är värd att ta på allvar från konferensen är kraven på något slags blasfemiförbud som finns med i det förslag till dokument som skall avhandlas på konferensen. Oavsett hur kristen jag än är så kan jag aldrig tycka att det skall vara förbjudet att förlöjliga, skämta med eller provocera religioner, religiösa personligheter eller traditioner.

Nu tycker jag förvisso att muhammedkarikatyrerna, Fitna-filmen och en massa annat påhitt var väldigt onödiga och inte så särdeles sympatiska inslag i samhällsdebatten, men det skall absolut vara lagligt att skoja även om Muhammed, Rahma och Jesus. Även om världen kanske hade varit en lite bättre plats utan Lars Vilks rondellhund så är det åt skogen fel att anta FN-deklaration som säger att sådan osmaklig humor är att likställa med rasism för det är den inte.

Som sagt FN är i grunden viktigt men Ahmadinejad och blasfemiförbud är smolk i bägaren och tydliga bevis på att det också finns en baksida som inte kan bortses från, men så har ju allt en baksida i och för sig.

Rekord i cynism

2009-04-07T14:53:00.003+02:00

I Herrgården i Rosengård står hus som är så misskötta att de boende fått vänja sig vid kackerlackor, mögliga väggar och mycket annat som inte hör hemma i ett så rikt land som Sverige. Att ringa fastighetsförvaltaren är i stort sett slösad tid för fastighetsägaren har glömt bort den lilla detaljen att avsätta resurser till underhåll.

Däremot har tydligen Acta som äger fastigheterna kommit ihåg att sätta av pengar till kraftigt tilltagna bonusar på sammanlagt 67 miljoner kronor.

Grattis ACTA, ni har lyckats slå något slags rekord i cynism!

Moralpanik är ett farligt ord

2009-03-27T19:31:00.003+01:00

Jag blir alltmer förtjust i DN´s Johan Croneman´s blogg. Han skrev häromdagen om Aftonbladets "fattigblogg" på ett träffande sätt och idag tar han sig an populärkulturens påverkan på ett närmast ögon-öppnande vis.

Croneman berättar om hur en film han såg som tonåring förändrade hela hans inriktning. Vi har nog alla gjort liknande upplevelser; filmer, böcker och sånger har ibland ett sätt att tala till oss som är förvånande djupt och tydligt.

Jag minns böcker som jag hittade i någon bokhylla nån gång när jag var 8 -10 år, jag läste historier om människor som Raoul Wallenberg och William Wilberforce och kommer fortfarande ihåg stora delar av dem. De flesta barn har väl haft drömmar om att bli något slags hjältar, jag kommer ihåg hur jag drömde mer om att ha "svenska papper" att dela ut som Wallenberg än coola vapen som "teenage mutant hero turtles" som var det coolaste för en kille när jag var ung.

Sen finns det låtar som U2´s "Sunday bloody Sunday" som fortfarande ger mig ståpäls och en känsla av att man har ett slags ansvar att göra något för en rättvisare värld även om jag har hört den så många gånger att jag kan spela den i perfekt detalj i mitt huvud om jag vill.

Jag tror inte att det är så att det vi ser, läser eller lyssnar på nödvändigtvis ger en direkt och förutsägbar effekt. Det mesta man tar in ger ingen effekt överhuvudtaget. Men hur många är det inte som har tänkt om i något sammanhang efter att ha sett en film eller hört en bra sång. Filmen "Infödd Soldat" fick till exempel Jaques Chirac att gråta och återuppta pensionsutbetalningarna till algeriska krigsveteraner som kämpade för Frankrike under Andra Världskriget.

Om det nu är så uppenbart att mediekonsumtion kan ge en positiv effekt så borde det vara klart att det även kan ge negativa effekter. Den kvinnosyn som förmedlas i alldeles för mycket musik och annan populärkultur, det våld och cynism för människors värde som återfinns i en del spel och tv-serier, det förakt för rättsväsendet som "Kartellen" kastar ur sig, fastnar allt detta ingenstans överhuvudtaget?

Det är absolut så att man inte blir god av att titta på Schindler´s List och inte blir ond för att man spelar GTA, men att avfärda varje försök till problematisering kring populärkulturens påverkan som moralpanik är inte heller rätt. Om moralpanik har blivit ett så mäktigt ord att det dödar en debatt som trots allt är befogad så är det allvarligt.

Inte så noga med fakta...

2009-03-26T08:17:00.003+01:00

Sydsvenskans artikel om KD idag är rätt kul på sina sätt. Lite mer av en spekulativ ledare än något försök till efterforskande journalistik.

För att dra några exempel på åsiktsförmedling snarare än journalistik:

Det påstås att Göran Hägglund sagt att han inte vill genomdriva "KD:s krav på sänkt abortgräns?" Det är en lite kul formulering för det finns inget KD-krav på sänkt abortgräns. Det har gått 13 år sedan KD ställde sig bakom svensk abortlagstiftning. Den informationen är kanske på väg att sprida sig till Sydsvenskans redaktion men vi kan nog räkna med att det dröjer några år till innan den når fram.

Det är också missvisande att påstå att KD helt ville ta bort fastighetsskatten i valrörelsen 2006. KD ville ersätta den med en kommunal avgift precis som gjorts, dock blev den avgiften högre än vad partiet föreslagit. Att påstå att Borg kört över Kristdemokraterna när Hägglund fick igenom en stor reform med en lite högre avgift än önskat är väl en rätt drastisk tolkning får jag säga.

Slutligen så kör man hårt med den fördomsfulla kopplingen mellan KD och religiositet. Kristdemokraterna är inte ett religiöst parti men ett parti som liksom CDU i Tyskland och CDA i Nederländerna hämtar inspiration från kristna värderingar, men det är inget man bryr sig om från Sydsvenskans håll tydligen. Man antyder i texten att KD är ett parti främst för fundamentalister, kvinnoprästmotståndare och abortfiender, men även om de säkert finns några sådana i partiet så är de lätt räknade. Jag gissar att även andra partier har en del religiösa fundamentalister i sina led men det brukar inte Sydsvenskan nysta i.

Att Hägglund dessutom får svara på en fråga om vad han tycker om Påven är ett ytterliggare sätt att förringa partiet genom att fråga om sånt som har med religion att göra i en politisk intervju, jag har svårt att tänka mig att någon annan partiledare hade fått den frågan.

Det är givetvis helt självklart att medier har all rätt i världen att förmedla sina åsikter och spekulationer om olika frågor, men tidningar med självaktning brukar göra det på ledarplats.

Vilka är VI för dig?

2009-02-23T21:42:00.002+01:00

Ülkü Holago frågar i SVD vilka som ingår i begreppet VI? Det är en av de viktigaste frågorna att ställa till så väl sig själv som till politiker och myndighetsutövare.

Holago har liksom jag själv oroats över fördomsfulla (ja i vissa fall rentav rasistiska) uttalanden från poliser och det utspel som moderaternas integrationsgrupp (som verkar ha missuppfattat innebörden av termen integration) gjorde i DN i förra veckan.

Jag tror att vi måste ställa oss själva frågan om vilka som är VI för oss innan vi fattar beslut. Vilka är det som är VI när man föreslår en förändring av reglerna för anhöriginvandring som gör att familjemedlemmar skiljs ifrån varandra? Vilka är det som är VI när man som (S) vill tvinga invandrade till vissa kommuner och på så vis potentiellt omöjliggöra för människor att kunna ha sina nära bekanta i kvarteret?

Ja vilka är egentligen VI när alltför många politiska förslag läggs fram? Det är inte utan att man undrar, och inte utan att man känner sig glad över att tillhöra ett parti vars grundtanke är att alla skall ingå i VI alltid.

Stoppa matchen?

2009-02-23T11:24:00.000+01:00

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu uttalade sig häromdagen i Sydsvenskan om att han tycker att Davis Cup matchen mellan Sverige och Israel borde stoppas. Kulturnämnden i Malmö beslutade också, mot polisens rekommendationer att matchen skall spelas utan publik. Många har påtalat det felaktiga i beslutet men för att ge något slags fördjupning har jag kollat lite på andra tillfällen då Sverige möt länder som idkat krigföring och vilka reaktioner det mött.

Det andra Tjetjenien-kriget som började 1999 är ett av de mer brutala krigen under de senaste tio åren. Ryssland stängde effektivt ut media och internationella observatörer från krigszonen på 2000-talets början, varför exakta siffror på civila offer var svåra att få fram. Dock är de flesta eniga om att tiotusentals civila fick sätta livet till och mer än 300 000 civila fick fly sina hem och inhystes under flera år i extremt överbefolkade läger. Enbart år 2002 då kriget var inne i en mycket intensiv fas spelade svenska landslag mot Ryssland vid ett stort antal tillfällen.

Sveriges fotbollslandslag mötte Ryssland i Moskva i augusti 2002. VM i handboll hölls det året i Sverige och Ryssland deltog och mötte svenska landslaget på Scandinavium i januari. Tre Kronor mötte Ryssland i april samma år. Ingen av dessa matcher mötte några direkta protester eller krav på bojkott från svenska politiker eller debattörer.

Sverige möter regelbundet länder som bryter mot mänskliga rättigheter i idrottssammanhang. Under OS i Kina deltog Sudan, där ett folkmord pågår. Under tiden som civila dödades i Kosovo deltog Serbien som var insyltade i konflikten i U21 Em där Sverige också deltog. Ingen uppmärksammade i någon större grad att Sverige i dessa sammanhang deltog i idrottsevenmang tillsammans med länder som bedrev en folkmordspolitik som var långt allvarligare än kriget i Gaza.

Nu var det förvisso en hel del debatt gällande att OS arrangerades i Kina. Men den debatten handlade snarare om att Kinas ledning med arrangörsskapet hade potentialen att få mycket bra PR, det fanns så vitt jag vet ingen som protesterade mot att Kinas landslagstrupp deltog i tävlandet.

Vi kan alltså konstatera att det tillhör ovanligheterna att protestera mot att länder som anses ha gjort sig skyldiga till krigsbrott deltar i idrottsevenemang. Jag tycker själv att Israels offensiv i Gaza var bortom proportioner men kan bara konstatera att alla de länder som jag tagit upp som exempel i detta inlägg hade gjort saker som var långt mycket värre utan att några protester väcktes mot att vi deltog i samma idrottsevenemang.

Varför börjar då människor helt plötsligt kräva att just denna tennismatch skall ställas in? Tyvärr verkar det helt enkelt vara så att Ilmar Reepalu och vänsterrörelsen i Sverige gör ett tydligare samband mellan Israel och landets medborgare, liksom mellan Israel och medlemmar av den etniska grupp som är dominerande i landet, än de gör mellan andra länder och deras medborgare. Det påminner skrämmande mycket om antisemitiska idéer om den stora "judekonspirationen" där alla judar har samma (onda) agenda och strävar mot samma mål (världsdominans).

Att sådana tankar kan florera inom den etablerade politiken i Sverige idag är tragiskt.

Se mer i: SVD, SVD 2, Sydsvenskan, Sydsvenskan 2, Skånskan, Skånskan 2, SVD 3

Konsten måste fredas

2009-02-20T00:15:00.004+01:00

Det pågår en hel del debatt om kulturen och statens förhållande till densamma mot bakgrund av de omdebatterade konstprojekten som elever på Konstfack stått för. Jag kan hålla med om en del av kritiken helt klart. Jag menar att man inte skall ägna sig åt skadegörelse och att det är rätt cyniskt mot dem som behöver vård att man tar den i anspråk när man är frisk. Men däremot så tycker jag att det faktum att de två studenternas ageranden varit delar av konstprojekt spelar rätt lite roll i sammanhanget.

När politiker nu börjar tävla om vem som är bäst på att ta Konstfack i örat så blir jag lite påmind om en utställning jag var på härförleden. Den hette "Under de röda fanorna" och handlade om konsten i de baltiska staterna under Stalins tid. Då var det tydligt dikterat från politiskt håll vad som var godkänd konst och vad som ansågs vara anti-revolutionärt.

Jag tycker självklart att det inte går att jämföra den detaljstyrning av konsten som rådde i Sovjet med dagens politiska åthutningar gentemot Konstfack. Men vi borde ändå fråga oss om vi verkligen vill ha ett samhälle där staten skall vara med och diktera vad som skall räknas som konst? Där politiker skall ha åsikter om en konstnärs insatser på ett lite faderligt och bedömande vis? Där vi hörsammar krav på sänkta anslag till kulturen så fort en kulturutövare gör något som vi tycker är korkat? Jag tycker att vi som sanna demokrater skall låta konsten vara fredad från politikers klåfingrighet, precis som vi inom alliansen brukar vilja att samma klåfingrighet skall hålla sig ifrån en rad andra områden.

Men NUG då, hur skall vi hantera honom? Personligen så hoppas jag att han åker fast och får betala skadestånd. Inte för att jag ogillar hans konst, för mina åsikter om hans konstnärskap är helt irrelevanta i sammanhanget, utan för att skadegörelse är olagligt.

Förslag på fler konstverk

2009-02-17T08:13:00.003+01:00

Nu när eleven som saboterade en t-banevagn har fått sin examen så blir det rätt intressant att fundera över vad som egentligen skulle godkännas som konst av Konstfack.

- Om man snattar en massa saker och filmar när man stampar sönder dem utanför butiken, är det konst?

- Om man rycker väskan från en åldring och klistrar upp innehållet på en vägg, kan det vara konst?

- När osynliga partiet för skojs skull slog sönder partikanslier under valrörelsen 2006, var det då kanske inte bara en ytterligt barnslig protest mot något diffust utan även konst?

- Om man misshandlar någon med kameran på, kanske på ett lite stilistiskt "Kill Bill"-aktigt vis, är det då konst?

Nja... Nu tycker jag förvisso att man inte skall begränsa konsten från politiskt håll, det ger lite vibbar från länder där demokrati är allt annat än en självklarhet. Men om man som en del av sitt konstskapande begår brott, så är det ett brott. Om man kallar det för territorial pissing eller det mer godtagna begreppet vandalism är helt irrelevant.

Mer om konstfack; SVD, SVD 2, SVD Ledare, DN, DN 2

Professorn som ber om förlåtelse

2008-12-30T17:22:00.005+01:00

Baskin Oran, en turkisk professor i statsvetenskap, startade för några veckor sedan ett upprop på nätet för att be om ursäkt till armenier för folkmordet 1915. Hittills har 25 000 turkar skrivit under på ursäkten, och uppropet uppmärksammas runt om i världen. Oran´s upprop visar på att det finns folkligt engagemang i kampen för att häva ett av historiens största tabun.

Tyvärr har ledande politiker som premiärminister Erdogan än så länge valt att kritisera och avfärda uppropet, men om underskrifterna fortsätter att komma i så strid ström som nu kan uppropet ge ringar på vattnet och i förlängningen påverka beslutsfattarna. Att frågan ännu är kontroversiell i Turkiet märks, upphovsmannen har fått uppåt 200 hatmejl om dagen sedan kampanjen sattes igång.

Jag kan inte annat än att hoppas på att ytterliggare åtskilliga tusental väljer att skriva under och sända en tanke till Ankara och en modig professor som valt att följa sitt samvete och bryta tystnaden.

Kommunismen och nationalismen

2008-12-29T15:00:00.006+01:00

I Ryssland har Josef Stalin kommit trea i en omröstning om vem som är historiens främsta ryss. Det är rätt oförståeligt hur någon kan känna respekt för en person som låg bakom miljoner människors död. Det är samtidigt otäckt och förvånande hur svårt det verkar vara för det ryska folket att släppa behovet av och fascinationen för auktoritativa politiska ledare.

Men om man på något sätt skall försöka förstå det tror jag att en stor del handlar om nationalism och sökandet efter en identitet att vara stolt över. Ryssland är ett land som gick från att vara en världsmakt till en ekonomisk och inflytandemässig härdsmälta och från ett totalitärt och abnormt hierarkiskt styre till politiskt kaos under Boris Jeltsin.

För oss som värderar demokratiska friheter är det svårt att förstå men för många ryssar kännetecknas perioden då Jeltsin styrde mest av massarbetslöshet, svag ekonomi och kaos. Många ryssar upplevde den första tiden med demokrati som att de gick från att omvärlden var rädda för dem till att omvärlden såg ner på dem. Den nationella identiteten fick sig en törn. Många ryssar lägger skulden för den kollapsade självbilden på Jeltsin och, faktiskt, även på demokratin som sådan.

Under Vladimir Putin har så den ryska självbilden för många stärkts igen. Det finns ibland en bild i västvärlden av att Putin skulle vara en kommunist och att han hämtar inspiration från en del av sina föregångares ekonomiska idéer. Det tror jag är en missuppfattning, det Putin däremot har tagit till sig från Stalin och Lening är nationalismen och machokulturen som präglade det sovjetiska ledarskapet.

Ryssland av idag är i en del avseenden mer kapitalistiskt än många västländer. Fastighetspriserna i Moskva får till exempel de flesta europeiska huvudstäder att framstå som budgetalternativ, trots att den genomsnittliga inkomsten i Ryssland är mycket lägre än i de flesta västländer. Rysslands handel med andra länder ökar också kontinuerligt, vilket logiskt sett borde leda till att även kraven på frihet och demokrati importeras. Men så verkar inte vara fallet tyvärr.

Jag tror att fascinationen för Stalin och den starka ställning som Putin åtnjuter i Ryssland har mer att göra med nationalism och ett macholedarskap än kommunism. I topp tre i tidigare nämnda omröstning fanns en medeltida härskare, en aristokrat och en kommunist. Rätt olika personer som dock har det gemensamt att de alla var nationalister.

För att Ryssland skall bli en fungerande demokrati behövs troligen ännu mer av fritt företagande men inte minst tror jag att det ryska folket behöver lägga nationalismen och fascinationen för auktoritativa ledare bakom sig en gång för alla.

Idioter!

2008-12-19T20:58:00.004+01:00

Det bråkas i Rosengård, allvarliga sammandrabbningar mellan poliser och demonstranter som började efter att en källarmoské tvångsutrymdes. Att ta till våld mot myndighetspersoner som försöker göra sitt jobb är självklart helt oacceptabelt.

Men om det kan finnas ett mått av förståelse för om de människor som tvingats bort från sin moské är upprörda (vilket dock aldrig ursäktar våldshandlingar), så är det helt omöjligt att fatta varför i hela friden övre medelklass ungdomar från AntiFascistisk Aktion, AFA, (jo det är sant, de flesta AFA-sympatisörer jag träffat eller känner till är tonårsrevoltande kids ur övre medelklassen) skall åka och förstöra ett kvarter i Malmö och skada en stadsdels rykte ännu mer.

Jag antar att det ger dem något slags adrenalinkickar och att de i sin förvirrade värld tror att de på något bisarrt sätt står upp för någon vag värdering. Men om de idag surfar på nätet och hittar alla de mer eller mindre främlingsfientliga bloggar som gottar sig i att Rosengård står i lågor så hoppas jag att de förstår att det enda de lyckats med är att skapa motsättningar och förstöra för människor som redan är utsatta. Idioter.

Change you can believe in!

2008-12-19T10:41:00.006+01:00

Kristdemokraterna går från att vara partiet med den högsta medelåldern i riksdagen till att bli det parti som vågar satsa mest på unga kandidater i EU-parlamentsvalet.

Medan Folkpartiets listas troliga förstanamn har åldern 69, 59, 52 har Kristdemokraternas föreslagna förstanamn åldern 29, 38, 50. Det är enormt positivt för partiet som har haft behov av ett generationsskifte och inte minst för unga politiskt engagerade som får se att man kan komma långt redan i unga år. Tilläggas bör också att Ella Bohlin är ett mycket bra förstanamn, en idealistisk och samtidigt realistisk politiker som sätter miljö- och människovärdesfrågorna högt.

I 2009 års EP-val ser det alltså ut att bli Kristdemokraterna som med gott samvete kan återanvända Obamas slogan "Change you can believe in".

Hela den föreslagna listan kan beskådas här.
(För egen del är jag även mycket nöjd med att vara föreslagen på 20.e plats på listan)

Uppdatering: Provvalet nämns i Svd, Dagen och Politikerbloggen nu också

Kommunarresten ingen dunderidé precis...

2008-12-11T11:21:00.004+01:00

Integrationen har misslyckats. Det budskapet levereras av både moderater och socialdemokrater och politiker från i stort sett vartenda parti. Det är ett påstående som låter sant, och just därför verkar det vara ok att säga det utan att specificera det eller ens ge underlag för att det stämmer.

Jag har svårt att tänka mig att vi skulle acceptera att en politiker konstaterade att "ekonomin har misslyckats" utan att förklara vilken del av ekonomin som avses eller på vilket sätt den inte fungerar. Men när det gäller integrationen så är det ok att vara luddig och att dessutom lägga fram förslag som grundar sig i lika luddiga antaganden snarare än fakta.

När akademiker studerar integration så görs indelningar i olika typer av integration. En indelning som jag tycker är rätt bra presenteras av Charles Westin i en bok som förklarar olika begrepp inom IMER (Internationell Migration och Etniska Relationer).
Westin delar in integrationen i fyra delar:

Social integration: Att människor har sociala nätverk som överskrider etniska, kulturella och språkliga gränser, vilket inte får hindras av fördomar.

Politisk integration: Att de invandrade grupperna skall ha en möjlighet att delta i värdsamhällets politiska liv, vilket inte nödvändigtvis är relaterat till röstning i val (som kräver svenskt medborgarskap). Ett mått på politisk integration är när invandrade är representerade i det politiska styret, på ett sätt som motsvarar deras andel av värdlandets befolkning.

Kulturell integration: Att det råder en normativ mångkulturalism, när olika kulturer accepteras inom samhället.

Ekonomisk integration: Att de invandrade är integrerade i arbetslivet och på alla sätt kan delta för att bidra med skatt och försörja sig själva utan hinder ifrån diskriminering.

Jag tror att den politiska debatten om integration i Sverige hade blivit mycket bättre om politiker hade utvecklat vilken typ av integration de vill förbättra med ett framlagt förslag och vilken faktamässig grund de har för att förslaget kan göra nytta. Idag är det lite av magkänslepolitik där det räcker att man kan argumentera för ett förslag utifrån något slags tro att det kan vara bra eller ge en effekt.

Jag har tidigare ifrågasatt sossarnas förslag om ett slags kommunarrest för invandrade (läs här) och nu får jag vatten på min kvarn. En studie som presenteras av Boverket visar att invandrade som själva väljer sin bostadsort snabbare får jobb. Och det är egentligen rätt logiskt. Om man själv får välja var man bosätter sig så är det rätt sannolikt att man väljer ett område där man har bekanta. Och då ca 80% av alla jobb (enligt flera studier) tillsätts genom kontakter är det klart att man har lättare att få jobb på en plats där man har ett socialt nätverk.

Om nu socialdemokraterna hade varit tvugna att verkligen förklara varför deras förslag är bra på samma sätt som de måste argumentera för en skatteförändring eller ett nytt bidrag så skulle nog kommunarresten genomskådas rätt snabbt. Men på integrationsområdet verkar det tyvärr vara accepterat med luddförslag så jag är rätt tveksam till att ens denna studie får dem att tänka om.

Kristdemokraterna och traditionerna

2008-12-05T22:51:00.002+01:00

Det verkar som att det finns en del som upplever att skyddet av traditioner bör vara en av Kristdemokraternas viktigaste uppgifter. Jag kan känna mig rätt kluven inför det.

Det finns många frågor som kd driver, som jag sätter värde på, vilka kan tolkas som ett skydd för traditioner. Ett exempel är att vi avvisar förslag om insemination för ensamstående. Man kan ju se det som att vi i denna fråga står upp för den traditionella familjegemenskapen. Men som jag ser det så är det inte traditionen det handlar om, snarare så har vi ett barnperspektiv på alla ställningstaganden. Vi tror att alla barn har rätt till båda sina biologiska föräldrar och därför väljer vi att avvisa förslaget. Det är barnen snarare än traditionen som är avgörande för vårt ställningstagande. Nämnas bör så klart att det finns många ensamstående föräldrar som ger sina barn en otroligt bra uppväxt, det faktum att många barn växer upp med en förälder som resultat av separationer eller bortgång är naturligt och behöver inte på något sätt få negativa konsekvenser för barnen. Däremot så skall det inte vara vi politiker som tar beslutet att neka barn deras rätt till båda de biologiska föräldrarna.

För att återkomma till ursprungsfrågan; i det aktuella fallet förordar vi alltså en linje som kan sägas bygga på tradition men som snarare är resultatet av att vi tar barnens situation som utgångspunkt. Det är lätt att då tro att vi tycker på ett sätt av tradition, men det är en missuppfattning. Som jag ser det så är resonemanget att man skall förorda en viss linje bara för att det är en tradition rätt lamt. Å andra sidan så är det minst lika lamt att vara emot en viss linje bara för att det är en tradition.

Som jag ser det så har vi Kristdemokrater en stor del av vår selling-difference i att vi tror att familjen fyller en viktig och oersättlig roll i samhället och att vi ser till barnens perspektiv i alla frågor. Att däremot se oss som traditionernas försvarare oavsett om de är praktiska eller fyller någon väsentlig funktion är enligt mig en feltolkning.

Så kan vi komma ut snabbare på arbetsmarknaden

2008-11-28T09:27:00.007+01:00

Unga måste komma ut på arbetsmarknaden snabbare om vi skall kunna rädda tillväxten är en slutsats av långtidsutredningen som nämnts i de flesta medier under morgonen.

Jag är själv student i sluttampen av mina studier och tror att det är en korrekt analys att vi måste bli snabbare på att komma ut på arbetsmarknaden. Men det finns som jag ser det en del hinder och möjligheter som är viktiga att åtgärda eller tillvarata för att skapa förutsättningar för att det skall bli verklighet.

Först och främst så har den allmänna trenden i samhället under relativt lång tid varit att skjuta vuxenblivandet på framtiden. Det finns något slags ungdomsideal som sitter kvar allt längre upp i åldern. Jag har själv gjort erfarenheten att man inte alltid vet vad man vill göra av sitt liv när man går i gymnasiet. För egen del så har värnplikt och arbete innan studierna påbörjades varit viktigt för att komma underfund med vad jag vill bli "när jag blir stor". Men jag tror generellt att ungdomsidealiseringen har gått för långt, det finns inget egenvärde i att vela om sin framtid. Så först och främst tror jag att vi som samhälle behöver tona ner vår fascination för ungdomslig ansvarsfrihet och istället hajpa att ta ansvar och sätta upp mål.

På den politiska fronten finns även en del förändringar som är viktiga för att möjliggöra en snabbare etablering för ungdomar på arbetsmarknaden.

1. Extrajobb måste uppvärderas. Sveriges Förenade Studentkårer driver hela tiden på för ett höjt studiemedel med argumentet att studier skall vara en heltidssysselsättning. Det låter bra men är snarare dumt. Samtidigt som vissa utbildningar kräver så pass mycket studerande att de är svåra att kombinera med något annat så är jag rätt övertygad om att de allra flesta kurser absolut går att hantera samtidigt som man extrajobbar, men alldeles för få studenter har ett extrajobb. I Danmark är extrajobb under studietiden snarare regel än undantag, det gör att studenter skaffar sig arbetslivserfarenhet tidigare och så är också ungdomsarbetslösheten i Danmark mycket lägre än i Sverige. För att uppmuntra till extraarbete behövs en höjning av fribeloppet så att man inte behöver begränsa hur mycket man jobbar för att inte bli återbetalningsskyldig av studiemedlet.

2. En flexiblare arbetsmarknad tack! Det är lätt att bli lite frustrerad när examen närmar sig. Man är riktigt nervös över om man kommer få något jobb, om man kommer bli tvungen att flytta, hur man skall få tag i en bostad och så vidare. Jag tror att vi skulle kunna skapa fler arbetstillfällen om vi gjorde förändringar som gav en mer flexibel arbetsmarknad. Samtidigt som "sist in - först ut" reglerna ger trygghet för den som varit länge på en arbetsplats skapar de också otrygghet för den som är ny och leder till att människor drar sig från att byta arbete. Om man lättade på turordningsreglerna skulle ett jobb-byte bli mindre äventyrligt och vi skulle få en större rörlighet på arbetsmarknaden vilket leder till större möjligheter för unga att hitta jobb. Dessutom tror jag att fler skulle vilja jobba längre om de bytte arbete oftare och inte fastnade i en alltför slentrianmässig arbetssituation.

3. Omställningshjälp. Den omställning som det innebär att gå från studier till arbete kan vara rätt omtumlande och innebära påfrestningar, inte minst ekonomiskt. För att komma igång på sitt första jobb kan man behöva lite extra ekonomiska resurser. Allt från att klara sig någon månad innan man får sin första lön till att köpa in kläder som krävs på det nya jobbet (det är inte en helt försumbar utgiftspost för många) gör att man behöver ha lite extra pengar till omställningen. För att underlätta detta och samtidigt uppmuntra studerande att ta ut sin examen kan en examensbonus vara en god idé. Det behöver inte röra sig om mycket pengar, men precis som man får ett muckbidrag när man avslutar värnplikten så kan en liten ekonomisk examensbonus underlätta omställningen väsentligt.

4. Relevant praktik. Det behövs fler praktikkurser, inom flera olika ämnesområden. De extrajobb som studenter har är sällan så särdeles relevanta för det yrke de utbildar sig till. Det behövs satsningar på fler praktikkurser inom särskilt samhällsvetenskapen och humanioran.

Därför väljer jag att lämna KDUs förbundsstyrelse

2008-11-24T15:21:00.002+01:00

Jag har idag beslutat mig för att lämna Kristdemokratiska Ungdomsförbundets förbundsstyrelse efter två och ett halvt år. Det förbund som jag tills idag suttit i ledningen för är ett helt annat förbund än det jag valde att engagera mig i för fem år sedan, denna utveckling får så klart konsekvenser och för egen del innebär det att jag känner mig tvungen att lämna min plats i KDU´s ledning.

Jag är glad att kunna konstatera att Kristdemokraterna är mitt parti. Göran Hägglunds tal i Almedalen, där han tydligt markerade mot Sverigedemokraterna, och desto viktigare, mot deras värderingar och politik. Kristdemokratiska utspel om behovet av att alla landsting ger vård till papperslösa. Anders Wijkmans idoga arbete med miljö- och biståndsfrågor i EU-parlamentet. Kristdemokratiska ministrars arbete för att förbättra vården och psykiatrin och för att forma en ekonomisk politik med både värden och värderingar. Det är några exempel som visar på att det finns en politik som kombinerar en tro på marknadsekonomi och valfrihet med ett socialt engagemang och en strävan att värna samhällets svaga, vilket gör mig stolt att vara en del av Kristdemokraterna. Tyvärr så har mitt ungdomsförbund, som jag upplever det, under de senaste åren avvikit allt mer från medkänslan och engagemanget för de mest utsatta.

När jag sommaren 2003 valde att bli aktiv i KDU så var det just kombinationen av tron på marknadsekonomin med en gediget kärleksfull människosyn och ett internationellt engagemang som jag fann tilltalande och som vägde tungt i mitt beslut.

Sedan dess har mycket förändrats. Det har varit en successiv utveckling där beslut efter beslut har förändrat förbundets profil så till den grad att jag idag inte längre känner igen mig. Det finns inte utrymme i detta forum för att återge allt det som jag upplever har inneburit en felaktig utveckling, men jag vill ändå ta upp några exempel.

KDU är numera ett förbund som förordar utökade ekonomiska satsningar på Försvarsmakten och ett större kungligt apanage men som samtidigt tycker att Försvarets internationella insatser inte inryms i ens en utökad budget utan skall finansieras av biståndsmedel. Förbundsstyrelsen har utan att konsultera förbundets internationella utskott tagit ett beslut som innebär att i stort sett alla internationella projekt utom ett måste läggas ner framöver. I KDU´s nya informationsmaterial nämns syskonskapstanken (KDU´s term för solidaritet) enbart en gång och den internationella solidariteten har glömts bort. På riksmötet 2007 fick en motion om att införa språktester hälften av rösterna, något som skulle vara otänkbart några år tidigare. Samma motion fick som tur var knappt en enda röst på Kristdemokraternas riksting senare samma år. Under det senaste året har pressmeddelanden och centrala utspel till försvar för samhällets utsatta i stort lyst med sin frånvaro, dessa frågor verkar inte vara så viktiga längre. Miljöfrågorna har tonats ner ordentligt och utspel på miljöområdet är i stort lika sällsynta som solidaritetsutspelen.

En beskrivning av förbundets utveckling från en person som inte delar min uppfattning om i vilken riktning utvecklingen borde gå, finns här. Den är i stort sett samstämmig med min skildring fast från ett motsatt perspektiv. Att en person som själv kallar sig för ”högerman i kristdemokratisk exil” är nöjd med förbundet säger nog enligt mig.

Jag har under en längre tid funderat över min roll i KDU, jag ser vad förbundet har varit och kan vara och det finns väldigt många duktiga och drivande människor i förbundet som står för just det som jag anser borde vara naturligt för ett kristdemokratiskt ungdomsförbund. Men jag ser samtidigt att det förbund som jag fram till idag suttit i styrelsen för är något helt annat än det förbund som jag valde att engagera mig i för fem år sedan och att det finns en grupp medlemmar som är väldigt konservativa och har en, som jag upplever det, hårdare människosyn, som har ett oerhört stort inflytande på förbundets politik och ledning.

Det som för mig fått bägaren att tippa över och avgjort mitt val slutgiltigt var de beslut och uttalanden som gjordes under KDU´s förbundsråd för drygt en vecka sedan. Under helgen sade några medlemmar i förbundet saker som i mitt tycke signalerar en allvarlig cynism och sned syn på människovärdet. Dessa uttalanden bemöttes inte av förbundets yttersta ledning (ordförande och vice ordförande) och blev på så sätt indirekt legitimiserade vilket jag tycker är djupt olyckligt.

Jag har fortfarande hopp om förbundets framtid och kommer att fortsätta som medlem och aktiv i mitt distrikt. Men då jag inte känner att jag kan stå till svars för förbundets politiska utveckling känner jag mig skyldig mitt samvete att lämna min plats i dess styrelse.

Ljungbyhed 08-11-24

Daniel Sturesson

Trash-can politik

2008-11-23T13:39:00.003+01:00

Inom organisationsteorin finns det en teorimodell som kallas för trash-can modellen. Den går i kort ut på att det är så svårt att hitta rationella lösningar på komplexa problem att människor i ledarpositioner helt enkelt kastar fram ogenomtänkta lösningar för att ge intryck av att de gör något.

Resultatet blir oftast att inga riktiga problem får någon lösning medans en rad lösningar utarbetas för saker som inte är problem. Precis så är det ofta med integrationspolitiken, det är ett komplext område där enkla lösningar och diverse quick-fix inte gör någon nytta. Men då de flesta politiker verkar måna om att framstå som aktiva på området så måste de ju komma på nåt.

Moderaternas nya medborgarkontrakt är ett skolexempel på detta. Det är ungefär lika genomtänkt som de små enkäter man måste fylla i för att få komma in i USA. Där får man frågor som: Do you plan to partake in any terrorist-activities during your stay in the United States?
I Moderaternas små kontrakt så skall man istället fylla i om man har förstått Sveriges lagstiftning, ungefär lika många lär vara dumma nog att svara fel som bland de inresande i USA.

Nu är det ju inte så att det inte finns riktiga lösningar inom integrationsområdet. Den kanske bästa lösningen för att minska utanförskap bland människor med utländsk bakgrund är att ändra på turordningsreglerna i LAS. De säger att sist in på en arbetsplats skall vara först att lämna vid nedskärningar på personal och är en av de viktigaste orsakerna till att arbetslösheten alltid ökar mycket mer bland utrikes födda än bland inrikes födda i en ekonomisk nedgång. När sysselsättningen bland inrikes födda mellan 1990 och 1995 minskade med 6% så minskade den under samma period med 11% för utrikesfödda.

Men ingen politiker vågar driva en förändring av LAS så istället slänger man fram idéer som inte lär ge någon förbättrad integration, som definitivt inte kommer hjälpa någon invandrad men som bidrar till att etablera en stereotyp av invandrade som mindre måna om att följa lagar än svensk-födda och lyckas därmed att motverka integrationen.

Så grattis Schlingman och co, ni har lyckats lägga ett förslag till integrationsåtgärd som motverkar integrationen, starkt jobbat!

Oppositionsvanesyndromet

2008-11-06T11:43:00.004+01:00

Alliansen har för första gången inte lyckats enas, i äktenskapsfrågan läggs inget gemensamt förslag. Det är trist tycker jag, Hägglunds kompromissförslag var värt att åtminstone diskuteras igenom ordentligt, vilket tyvärr aldrig skedde.

Nu är det som det är tyvärr och riksdagen får besluta i frågan vilket sannolikt kommer att innebära att utredningens förslag går igenom. Självklart finns det många kristdemokratiska partimedlemmar och sympatisörer som är besvikna, och som ett brev på posten kommer också förslag på att Kd borde lämna alliansen.

Jag delar besvikelsen, men inte slutsatsen om kd´s framtid. Skälen till detta är rätt enkla:

Om Kd lämnar alliansen, eller hotar att göra det, kommer det inte att hjälpa frågan ett dyft. Det enda som kommer att ske är att (s), (mp) och (v) får vind i seglen och kan ifrågasätta hur väl alliansen egentligen funkar. Något de med glädje kommer ta vara på då det ger dem möjlighet att styra bort uppmärksamheten från de närmast fars-artade samarbetsförsöken som de själva ägnat sig åt på sistone.

Jag tror att många av dem som är upprörda över hur det gått i denna fråga skulle göra klokt i att fundera över hur det hade varit i Sverige idag om alliansen inte tagit hem segern för två år sedan:

Vi hade haft en betydligt sämre ekonomi, ett större underskott och statsskuld och troligen drabbats hårdare av finanskrisen. Vi hade oavsett fått en könsneutral äktenskapslagstiftning och dessutom troligen även en kvoterad föräldraförsäkring. Alla de positiva förändringar som kommit till stånd i skolvärlden skulle vi ha fått klara oss utan, liksom vårdnadsbidraget etc, etc.

Jag är inte nöjd med alla alliansbeslut, förslaget om begränsning av anhöriginvandring är ett annat förslag som gör mig rätt upprörd. Men regeringen har fått igenom många bra förslag som har stärkt människors möjlighet att påverka sin egen situation. Och även när det tas beslut som går emot mina åsikter så kan jag bara konstatera att alternativet, en s-ledd regering, är långt sämre.

Jag tror att en anledning till att det ibland hörs högljudd klagan från intresseorganisationer och människor som i stort instämmer med alliansregeringen, är att väldigt många av oss som inte har (s)-sympatier lider av det jag skulle kalla för oppositionsvanesyndromet. Vi är så ovana vid att ha regeringsmakten att vi helt vant oss vid den kompromissfria (och påverkanslösa) tillvaron som oppositionsrollen gav oss.

Med regeringsutövandet följer per automatik kompromisser och de är vi alliansare och våra sympatisörer tyvärr inte så förtjusta i.
Exemplen är många: När fastighetsavgiften blev högre än man hoppats (även om den för många blev väldigt mycket lägre än tidigare) så blev villaägarna upprörda och glömde helt bort vad alternativet vore. När vårdnadsbidraget inte blev så högt som man skulle önskat så blev andra intresseorganisationer sura och glömde även de bort vad alternativet vore. Att det blir bättre är inte nog, för det blev inte precis så bra som man hoppades.

Men man kan ju sannerligen fråga sig vad som är bäst:

Att påverka men kompromissa eller att aldrig kompromissa och aldrig påverka?

Hoppas att Birgitta är ute i bloggosfären idag!

2008-11-03T09:42:00.003+01:00

På Svenskans Brännpunkt kan man läsa en mycket genomtänkt och välformulerad artikel av en rätt udda samling. Företrädare för fyra olika kristna inriktningar gör gemensam sak med ateisterna Christer Sturmark och Morgan Johansson i kravet på en civilrättslig registrering istället för en könsneutral äktenskapslag.

Jag har själv funderat rätt mycket över vad som vore den bästa lösningen på frågan och kommit fram till i stort sett samma slutsats som artikelförfattarna; låt åtskillnaden mellan stat och kyrka slå igenom fullt ut. Det är inte rätt av staten att särbehandla människor på grund av deras val av partner, men det är inte heller rätt att politiker skall diktera hur religiösa organisationer skall tolka sin tro.

Det är roligt att se den stora mängd samtyckande bloggare som länkat till artikeln. Bloggare med väldigt olika ingångsvärden som ändå delar slutsatsen som presenteras i artikeln. Det är nog sant som debattörerna skriver att:

"Vi är övertygade om att regeringen, om den är lyhörd, har möjlighet att hitta en konstruktiv lösning som en absolut majoritet av befolkningen kan stå bakom."

Jag hoppas sannerligen att Birgitta Ohlsson (fp) mfl. är ute i bloggosfären idag.

När skall vi lära oss?

2008-11-01T11:49:00.003+01:00

Politiken är en process. Ofta en långsam sådan. Men när människors liv står på spel tycker man att det borde finnas en förståelse av att besluten måste komma snabbare, men alldeles för ofta har det visat sig att det är precis tvärtom.

I Maj i år talade tyska CDU om att landet borde ta emot ett antal tusen kristna Irakier. Att enbart ta emot flyktingar som har en särskild tro kan tyckas ologiskt, men har i grund och botten med skyddsbehov att göra. För samtidigt som våldet i många delar av Irak har minskat så har situationen snarare blivit värre för de kristna, speciellt i norra Irak. Kristna flyktingar har dessutom svårigheter att ta sig in i och få hjälp i de två länder som tagit emot flest Irakiska flyktingar; Syrien och Jordanien.

Nu, mer än fem månader senare, när våldet mot kristna har trappats upp ytterliggare ett steg och tusentals kristna flyr undan våld och mord i Mosul, har fortfarande inget färdigt beslut fattats i Tyskland.

I en annan del av världen, östra Kongo, står rebellsoldater klara att invadera staden Goma, vars invånare flyr för livet. På plats finns 450 isolerade och dåligt utrustade FN-soldater, som inte har någon möjlighet att stoppa en massaker om, eller kanske snarare när, den börjar. Frankrikes utrikesminister kallar det för en åstundande massaker, men EU´s ledare verkar inte kunna bestämma sig om trupper skall skickas dit eller inte. Vad skall man egentligen ha EU-insatsförband till om det inte är för att förhindra en potentiell utplåning av civila?

Tyvärr så är det bara att konstatera att så här har det alltid varit. När civilas liv står på spel - någon annanstans i världen - så funderar politiska ledare i väst över vad som skall göras både långsamt och ingående tills inget längre kan göras.

Och denna passivitet gör ju också att folkmord och massakrer fortsätter att komma, för de sjuka människor som ger order om dem vet att det knappast aldrig hänt att någon försökt stoppa en massaker.

När Hitler förklarade sina utrotningsplaner för sina militära ledare i Augusti 1939 avfärdade han risken för att någon skulle stoppa dem med kommentaren: "Vem talar egentligen fortfarande om massakern på Armenier?" Och även om Hitler själv blev besegrad så var det som ett svar på de territoriella landvinningarna och inte för att stoppa folkmordet på judar, romer och funktionshindrade.

När skall vi egentligen lära oss att massakrer och folkmord kräver beslut direkt, inte om något år eller när alla fakta finns på bordet, eller när allt känns rätt.

Ömsesidig respekt är lösningen

2008-10-27T11:52:00.003+01:00

Det talas mycket om hur den framtida äktenskapslagstiftningen bör utformas. Debattvågorna går höga och en del riksdagsledamöter från allianspartierna har flaggat för att de tänker fälla regeringen om det kommande förslaget inte ser ut precis så som de vill.

Men man får inte glömma bort att det är en fråga med många dimensioner, en av dessa är religionsfriheten. Om man förordar en separation mellan stat och religion så är det rätt ologiskt att kräva att staten skall definiera deras syn på begreppet äktenskap. En bättre lösning vore att ta steget fullt ut och låta kyrkor, moskéer och synagogor få välja vilka de vill ge sin välsignelse och att ha en könsneutral samlevnadslagstifning. Då slipper vi att staten särbehandlar människor mot bakgrund av deras val av partner men vi säkerställer samtidigt religionsfriheten.

Det finns olika viljor i frågan, men alliansregeringen har hittills visat en enorm förmåga att sammanfoga viljorna och hitta lösningar som alla parter kan backa upp. Jag tror och hoppas att de kan lyckas i denna fråga också. Som Bono säger: Compromise - it´s not a dirty word.

Läs mer på:
Politikerbloggen

Segregationsparadoxen

2008-10-17T17:55:00.011+02:00

I USA finns det en pittoresk by som heter Lindstrom. Där bor huvudsakligen svenskättlingar som i många fall fortfarande talar svenska och hissar svenska flaggor trots att deras förfäder lämnade Sverige för mer än hundra år sedan.

I Ukraina finns en annan liten by vid namn Gammalsvenskby, där den lokala kyrkan ser ut som vilken luthersk kyrka som helst och där det också hissas svenska flaggor. Förfädrarna till byborna lämnade Sverige på 1200-talet.

Båda dessa byar är populära mål för svenskar som reser i områdena runtomkring. Människor åker dit och fascineras över hur mysigt det är med samhällen där invånarna hållt kvar i sina "rötter" i alla år. Båda dessa exempel och i stort sett alla andra exempel på emigrationsvågor från Sverige visar en tydlig tendens; folk som lämnat Sverige tenderar att bosätta sig i samma områden som alla andra med samma geografiska bakgrund och att hålla fast i symboler för hemlandet som språk och flagga länge, ja mycket länge.

Men tydligen tycker vi helt annorlunda om hur människor som immigrerar till Sverige skall göra. Så fort migrantgrupper bosätter sig tillsammans eller håller fast i sitt gamla språk så är det ett problem, segregation kallas det och Mona Sahlin tycker till och med att det är befogat att tvinga immigranter att bosätta sig i anvisade kommuner för att hindra det.

Själv tycker jag att integration är viktigt. Jag tycker att det är oerhört angeläget att människor som flyttar till ett land ges likvärdiga möjligheter till att uppfylla sina drömmar och skaffa en inkomst som den infödda befolkningen. Men när politiker tror sig själva vara experter på vad som är bra för människor som invandrat och vill avgöra var de mår bäst av att bo eller vilka de borde umgås med så har de helt missuppfattat vad integration är.

Om människor som flyttat från Sverige har funnit trygghet i att bosätta sig tillsammans så bör vi väl ha förståelse och respekt för om människor som flyttat från andra länder känner samma sak.

Trist och onödigt av Palin

2008-10-05T11:59:00.004+02:00

Jag hade verkligen inget emot John McCain, eller inget annat än att han inte verkade ha en vettig plan för att göra sjukvården tillgänglig för alla. Jag hoppades i det längsta på Clinton och när hon var borta så var jag först en aning osäker på vem jag skulle lägga min fiktiva röst på.

Men sedan Sarah Palin hakade på så har valet känts ganska naturligt. För Palin har i mina ögon helt enkelt varken kunskapen eller erfarenheten som behövs för att vara "next in line". Hon får vara precis hur folklig och charmig som helst men i politiken så har det väldigt begränsad betydelse jämfört med att veta hur man skall hantera alla de viktiga beslut och avvägningar som måste göras.

Men en annan sak som jag har emot Sarah Palin är hennes tendens till att å ena sidan klaga över hur elaka "Elite Media" är mot henne och att sedan kasta ur sig saker om Obama som är helt ogrundade och minst lika fula som något medierna någonsin sagt om henne.

I det avseendet nådde hon ett ordentligt lågvattenmärke igår. När hon säger att "One of [Obamas] earliest supporters was a domestic terrorist" och sedan lägger ut sig i en hel minut om hur hemskt det är så skulle man ju önska att det verkligen låg något bakom det hon väljer att säga om en annan människa.

Men sanningen är att den aktuella "terroristen" visserligen var med i en vänsterextremistisk grupp - på 60-talet - men nu är professor på ett amerikanskt universitet. Den "starka länken" med Obama kommer av att han, år 2000 gav 200 dollar till Obamas kampanj.

Det är bara lågt att säga något sådant. Vare sig Obama eller Biden har någonsin gett sig på Palin´s karaktär på ett tillnärmelsevis lika fult sätt. De har kritiserat hennes brist på erfarenhet men hållt sig för goda att ge sig på hennes person, och det har de gjort rätt i.

Jag tror dock att de amerikanska väljarna både ser igenom dylikt skitsnack och att de har tröttnat på politiker som försöker vinna val genom att svartmåla sina motståndare. Valrörelser blir både bättre och trevligare när den här typen av utspel lämnas därhän, jag hoppas att det blir mindre av varan framöver.

Polisen provar lumparliv

2008-10-01T13:51:00.004+02:00

Poliser som kallats ner till Skåne för ESF är upprörda över sitt boende. Sju personer i samma rum som väcker varandra när de gör vaktbyten. Inte direkt så bra för arbetsmoralen, men inte heller så unikt.

Bortsett från delen med mögliga madrasser och dålig frukost så tycker jag mest att det verkar som om de beskrev mitt och många andras boende under många månaders värnplikt. Jag skulle nog våga gissa att de flesta bevakningssoldater idag (vilket är väldigt många) bor i logement delade på åtta personer som har helt olika vaktschema och väcker varandra ständigt. Har dock lite svårare att tänka mig att SVD skulle skriva om deras situation.

En bättre boendesituation behövs för både de aktuella poliserna och de 1500 bevakningsvärnpliktiga!

Österrikiskt styre en riktig tankenöt

2008-09-29T17:32:00.004+02:00

Valet i Österrike blir inte helt klart förrän den 6.e Oktober men preliminärt ser det rätt illa ut.
Kristdemokratiska ÖVP fick 25,6%, Socialdemokratiska SPÖ 29,7, De Gröna 9,8%, Högerextrema BZÖ med Jörg Haider i spetsen fick 11% och än mer extrema FPÖ landade på hela 14%.

Tidigare koalition var mellan ÖVP och SPÖ, de samarbetade så illa att nyval fick utlysas. SPÖ har, föredömligt, gjort klart att de inte kommer att samarbeta med vare sig FPÖ eller BZÖ och jag har svårt att tänka mig att ÖVP gör om misstaget att samarbeta med FPÖ. Det enda positiva är att BZÖ och FPÖ´s ledare hatar varandra varför ett samarbete dem emellan (vilket skulle ge dem båda en väldigt stark ställning) verkar osannolikt. Man frågar sig sannerligen hur det skall kunna bli nån allians alls.

Vid en jämförelse så känns svensk politik väldigt stabil och trevlig!

Vad är problemet?

2008-09-29T16:26:00.003+02:00

RFSU´s Åsa Regnér föreslår att religiösa samfund skall fråntas vigselrätten för att alla skall känna sig lika inför lagen. Jag har bara väldigt svårt att fatta vad som är problemet med dagens system.

För ett bröllop innebär olika saker för olika människor. För en del människor innebär det att man firar ett beslut om att leva tillsammans och att man i samband med detta ingår ett juridiskt avtal. För andra människor så handlar det om att inför Gud eller Allah ingå ett förbund, och de ser bröllopet som en religiös högtid.

Om man nu inte tycker att det finns en religiös dimension på bröllopet så är man ju fri att gifta sig borgerligt eller i Svenska Kyrkan eller i vilken annan religiös organisation som helst som vill erbjuda en att vigas.

Jag kan överhuvudtaget inte förstå varför detta är problematiskt. Jag kan till exempel inte viga mig i en Synagoga eller en Moské av den enkla anledning att jag varken är judisk eller muslim, men bara för att jag inte kan fira mitt bröllop där så behöver jag ju inte bli upprörd för att någon annan kan det. Jag kan ju gifta mig någon annanstans. Om sedan andra har annorlunda traditioner som de värderar så bör de väl få leva ut dem utan att jag skall känna mig kränkt eller försöka inskränka deras möjligheter.

För många människor så är bröllopet en viktig högtid som de vill uppleva i sin kyrka, synagoga eller moské. För dem så är det viktigt att de kan låta sig vigas i ett sammanhang där kanske en del andra inte vill vigas, men det är väl bara att acceptera att människor vill och värderar olika saker.

Mitt förslag är: Delar du inte Islamic Centers eller Pingstkyrkans värderingar, gift dig då någon annanstans. Lev och låt leva, så blir livet lite lättare!

Kroppsstraff för oliktänkande - poppis i diktaturer och SSU

2008-09-27T09:30:00.003+02:00

SSU i Stockholm utlovade på sin hemsida rosor till den som tog på sig ansvaret för att Svenskt Näringslivs personal blivit magsjuka av mat i personalrestaurangen. Just snyggt! Anhängare av kroppsstraff för oliktänkande brukar ju annars vara hyfsat våldsamma diktatorer.

Att SSU nu försöker säga att de aldrig menade så känns lite halvlamt då de ändå skrev:

"Därför lovar SSU Stockholm i ett uttalande i dag, en bukett rosor till de som tar på sig ansvar för dådet, då detta med största sannolikhet inte är en slump."

Jag har lite svårt att få det till något annat än att de misstänkte att någon matförgiftat människor och att de därför ville ge rosor till den ansvarige. Uttalandet var säkerligen inte särskilt allvarligt menat, men det tyder ändå på en rätt skev människosyn att ens tänka tanken att skriva något sådant.